Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lyckans Gudinna. Det dolda Sammanhanget. Öfverraskningar. Ankomst till Aachen. Geijer går sina egna Vägar. Aachen i feststämning. Jenny Lind-febern. Ett program. Oemotståndligt. »Die Lind». En oväntad Syn. »Geijer!» —. Ett romantiskt Intermezzo. På Hotellet. En strålande Uppenbarelse. Förtrollerskan. Porträtten. Konsten och Konstnärer. Människan. Ett Diorama. Grefve Wachtmeister. På Repetitionen. Mendelssohn som Anförare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mendelssohn
133
andra uttryck äro för svaga. S å som hon föredrog »p å
starka Vingar» och »ren bjuder ängens friska
gräs» — med alla drillar och roulader, som en lek, en
fågelsång — ett välljud, ett uttryck, en skönhet, som trotsar all
beskrifning! — Ja, det kan man kalla mer än konst, det är
géniel — Pappa vände sig om och nickade åt mig — jag
vet inte hvem af oss, som var mest förgråten .. . Min stackars
grefve föreföll fullkomligt sinnesslö af hänförelse, åtminstone
hvarken hörde eller såg han något annat än sin gudomlighet;
då stackars lilla Mamma, som fått hufvudvärk af värmen,
ville gå hem efter första afdelningen, erbjöd han sig
emellertid — gentleman in i döden — att följa henne, samt gjorde
så äfven, men lyckades i sin sinnesförvirring och
tankspriddhet att gå vilse med henne t r e gånger på vägen till hotellet,
så att hon var halfdöd af trötthet då hon ändtligen hann
fram. — — Men jag skulle väl tala om Mendelsohn —I
— Han anför präktigt, man kan icke tänka sig något roligare
än att se honom; men oerhördt sträng och noga är han...
Det måtte för resten ej vara lätt att hålla reda på hvar ton
i en orkester på nära 600 personer! — Men också anlitar han
alla tänkbara medel för att göra sig förstådd och åtlydd, ja,
man kan väl säga, att han anför med ögon, öron och alla
lemmar, förnuft och alla sinnen, som det står i katekesen. —
Han sjöng, han gallskrek, han höll tal, han gestikulerade både
med armar och ben; aldrig har jag sett något liknande!...
Under ett af uppehållen kommo han och Jenny upp i vår
loge, båda öfverströmmande af vänlighet . . . Mendelsohn är
af medelhöjd, smärt och spänstig, mycket mörk och liflig som
en eld; de starkt judiska anletsdragen förskönas af ett par
utomordentligt vackra, strålande och uttrycksfulla ögon. Han
talar otroligt fort, man måste riktigt anstränga sig för att
förstå och följa med hvad han säger . . . Jag måste verkligen
fråga mig, om det ej var en dröm alltsammans — att jag
verkligen talade med Felix Mendelsohn Bartholdy?
— Att Lind berömde min sång och sade, att jag var
’eine sehr musikalische person?’ — att Han sade
mig artigheter —?— Aldrig skulle jag väl ännu för ett år
sedan kunnat tänka mig, att jag skulle få upplefva något
sådant! .. .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
