Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
hågkomster från england
Skrefvos kanske icke Haydns skönaste symfonier på
uppmaning af engelska musikälskare, och uppfördes
de icke af dem långt innan en enda ton af dessa härliga
skapelser var känd, vare sig i Tyskland eller Frankrike?
-Och var icke själfve Beethoven känd, älskad och vördad
af engelska musici vid den tid, då han var förbisedd
och bortglömd i Tyskland? —- Om sina egna
erfarenheter vill han icke tala — men åhörarna minnas äfven
detta förutan, det mottagande som Ouverturen till
Midsommarnattsdrömmen vid dess första uppförande i
Philharmonic Society rönte af en publik, bland hvilken
knappast en enda förut hört den nästan okände
kompositörens namn, och de veta, hvad detta mottagande då
betydde för den unge maestrons europeiska rykte...
Ingen undrar öfver att England blifvit honom så kärt
att han »ej kan nämna dess namn utan att rösten får
en särskild klang» — nästan som då man talar om en
älskad kvinna... Men också Geijer blir rörd af de
hågkomster som härvid framkallas. Kan han väl någonsin
förgäta hvad han kände vid första åhörandet af M e s s i a s
den trettionde januari 1810, — ett datum, för alltid
inristadt med eldskrift i hans själ, ett af de mäktigaste
musikaliska intryck han någonsin mottagit? Kan han
väl glömma den rysning som genomilade honom, då
vid första tonerna af Händels Hallelujah hela den
oerhörda människomassa, som fyllde koncertlokalen, som
på ett gifvet tecken tyst reste sig och alla män blottade
sina hufvuden, liksom ofrivilligt hyllande en osynlig,
majestätisk Närvaro? — Det var stort och oförgätligt —
och lika gripande blef för honom detta skådespel, hur
ofta han än sedan såg det upprepas... Nej, han bryr
sig icke om att vidare diskutera huruvida engelsmännen
äro ett musikaliskt folk eller ej — det säkra är, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
