Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dkt lilla huset
153
. . . »Sällan har jag träffat en så alltigenom poetisk,
finkänslig och älskvärd menniska. Man känner och anar, att
han måste hafva varit djupt olycklig och genomgått hårda
strider, innan han blef prest ... — — Han hade, som han
berättade oss, egentligen ämnat blifva målare och vi sågo flere
handteckningar, utförda af honom sjelf, som föreföllo mera
än talentfulla . . . Hurudan hans historia för öfrigt varit, fingo
vi naturligtvis icke veta — men att någon stor Sorg eller
Olycka träffat honom och förändrat hans bana till hvad den
nu är — en catholsk prests! — derom kan man icke tvifla . . .
Dock förefaller han nu trots det drag af stilla resignation och
melancholie som ligger utbredt öfver hans väsen som en
verkligt lycklig menniska, och hans ögon riktigt strålade af glädje,
då han visade oss sina skatter samt talade om sina båda nevöer,
som han uppfostrat och tycktes älska på det ömmaste . . . Sedan
vi, så grundligt tiden tillät, besett och beundrat allt det myckna
han hade att visa oss inomhus, förde han oss ut i sin lilla
fridfulla, på en gång skuggiga och soliga trädgård, der han
tycktes betrakta hvar blomma som en personlig vän. Här
utvalde han, bröt och skänkte oss hvar sin utomordentligt vackra
Törnros. som han bad oss gömma till minne af ’vår Vän, den
Catholske Presten’ — och som vi visserligen också troget skola
bevara. . . Det var med verkligt vemod, som vi sade denna
goda menniska och hans lilla fridfulla paradis farväl . . .»
»I hvarje rum finnes stoff till en
roman, blott man känner människornas
hjärtan» är ett af Agnes Geijer ofta och med förkärlek
användt Rahel-citat. Säkerligen rymde det »lilla, lilla
huset» vid den stilla bakgatan i det eljest så bullersamma
Aachen denna soliga helgdagsmorgon stoff till åtskilliga
romaner — men de höra till dem, som förblifvit oskrifna.
Onekligen är det med stark och egendomlig verkan
som de från den gamla Geijerska trädgården vid Öfre
Slottsgatan i Uppsala välkända gestalterna afteckna sig
mot denna bakgrund och i denna omgifning. Man
förstår så väl fru Anna-Lisas ständigt upprepade undran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
