Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
andra konserten
och hållet ta oss om hand, ordna allt för oss på bästa sätt,
bjöd oss att äta hos sig m. m. — med ett ord, var alldeles
obeskrifligt vänlig och enträgen samt försäkrade Pappa, att han
absolut ej fick försumma ett sådant tillfälle att se alla de
härliga byggnader, konstverk, historiska minnesmärken m. m.
hvaraf han påstår att Belgien alldeles öfverflödar . . . Pappa
är starkt frestad och nog vore det förtjusande, men —
nu är det allt ändå hög tid att vi ändtligen komma till detta
välsignade Schlangenbad, dit vi så länge varit på väg! . . .»
Den erfarne människokännaren skulle nästan kunnat
förutsäga utgången, äfven om den ej redan på sitt sätt
tillhörde historien. Utflykten till Belgien blef, som man
vet, för Geijer en af resans intressantaste och mest
gifvande episoder. Men ännu hade man åtskilligt att
upplefva i Aachen.
Om aftonens koncert skrifver Agnes:
. . . »Åter en härlig afton! — Beethovens C-Molls-Symfoni
gafs så — så — att det rakt ej är värdt att försöka skrifva
något derom. Cherubinis motett föreföll mig däremot litet
torr och Oberonouverturen grep mig ej heller synnerligen.
Men så kom Händels Alexandersfest — Gudomligt!!
— Körerna gingo makalöst, och Jennys arior — ja, om dem
är det ännu mindre värdt att försöka skrifva . . . Hennes röst
har afgjordt vunnit i omfång och styrka, hennes konst o m
möjligt i fulländning, liksom hon sjelf, som sagdt, så
mycket förskönats, jag vet ej rätt hur — att jag värkligen måste
känna mig högst smickrad, då man också här finner mig
lik henne . . . Applauderna voro naturligtvis frénétiques
som vanligt, och ett ögonblick stod hon bokstafligen upp
till knäna i bara rosor... jag måste alltid undra, huru
hon egentligen är till mods vid allt detta!!»...
För Geijers skulle aftonens musiknjutning få ett
oväntadt och muntert efterspel. Ty då man skulle lämna
teatern, mottogs man redan vid logedörren med
framsträckta händer och glädjestrålande ögon af en gammal
bekant. — den vackre, glade, älskvärde unge Heidel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
