Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Pingstafton. Två Stjärnor. Mendelssohn och Jenny Lind hos Geijers. Konstens Söndagsbarn. En Harmonisk Treklang. Elias. Mendelssohn spelar. Intressanta Samtal. Hågkomster från England. »Stora Notabiliteter». Pingstdagskonserten. Annandag pingst. I det lilla Huset. »Romantiska Situationer». Grefve Woyna. En Syn för lilla Schröder. Andra Konserten. Hans von Seydewitz. Hos markis de Sassenay. Vicomte d’Agincourt. »Artistkonserten». Afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ktt oväntadt sammanträffande 163
fortsätter hon, pa sin flytande, smekande fransyska, har
hon icke hört sin far, vicomte d’Arlincourt,* tala om
dem bada, om de förtjusande dagar, han tillbragt hos
dem, om Sverige, om Uppsala... hvilken glädje att
nu få göra deras bekantskap! — Och ännu en gång
verkar det uttalade namnet som en trollformel: — man
ser framför sig en romanesk Chateaubriand-gestalt,
elegant, en smula teatralisk, med »korpsvarta lockar» i
afsiktlig oordning öfver den »marmorbleka» pannan,
slängkappa och alla romantikens öfriga rekvisita — en
af de manga högintressanta främlingar som Agnes i
yngre, mera svärmiska dagar fann så bedårande, och som
med öppna armar och obegränsad gästfrihet mottogos
i Uppsalas litterära kretsar. Den älskvärde vicomten och
romanförfattaren hade i själfva verket under sin
Uppsalavistelse varit en trägen gäst i Geijerska hemmet och
var ännu icke bortglömd. Man finner nu vid närmare
granskning den lilla markisinnan »alldeles frappant» lik
sin far — och tack vare denna oväntade föreningslänk
känner man sig med ens helt hemmastadd, nästan som
gamla bekanta äfven i denna främmande omgifning...
Hvilket underbart, hvilket verkligen romantiskt
sammanträffande — hur längtar man icke att få berätta äfven
denna episod för tant Alida och lilla Tekla!...
Det öfriga middagssällskapet var litet men valdt:
* »Alla utmärkta resande,» säger Tekla Knös (i
Fotografier ur det forna Uppsalalifvet) — »uppsökte Geijer. . . Der
såg man vicomte dArlincourt med fransysk liflighet
deklamera, tala och begära stoff till sina romaner. ’Donnez-moi
^eulement le canevas,’ sade han till Geijers dotter, ’je le
bro-derai’ . . . Han besåg Sturarnas fängelsehvalf och jag vet ej
h* iiken vidunderlig fransysk roman, som rann upp i hans
hjerna vid anblicken af dessa gamla murar . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
