Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. På väg till Brüssel. I Liège. Löjtnant Ehrenrooth. Älskvärda Reskamrater. Fältmarskalken. »Den förtjusande Österrikaren». I Brüssel. Middag hos grefve Woyna. Antwerpen. En underbar Stad. Geijer till Fredrika Bremer. Afresa. En frivillig Impressario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
»den snälle gubben»
tacksamt upptog som faderlig välvilja och som man
i sina dagböcker — om han kunnat ana det! — med
ungdomens omedvetna hjärtlöshet oförbehållsamt kallade
»den snälle gubben Woyna». Säkert fann han dem i
alla fall — gammal finsmakare som han var —
obeskrifligt söta i sin daggfriska och renhjärtade ungdomlighet
och förstod att fint och taktfullt afpassa sin ton i full
samklang med omgifningen. Han berättar, anteckna
flickorna, »de intressantaste anekdoter» — säkerligen
omsorgsfullt valda — »från sin diplomatiska bana»,
skämtar obesväradt och kamratlikt med de unga herrarna
samt talar »vackert och sensibelt och verkligen med djup
känsla» med fru Anna-Lisa om »kvinnans förädlande
inflytande» samt om de många goda, ädla och verkligt
utmärkta kvinnor han haft lyckan lära känna i sitt lif,
under det att för Geijer och honom naturligtvis
samtalsämnen af för båda fängslande intresse aldrig tryta.
Med ett ord, hans insats i det dagliga »familjelifvet» i
Brüssel är så värdefull och välkommen att man inom
kort knappast tycker att det är riktigt roligt då han af
en eller annan anledning är förhindrad att vara med.
Mot bakgrunden af den glada grupp som gärna hvarje
afton efter dagens utflykter och förströelser samlas en
stund kring fru Anna-Lisas svenskt hemtrefliga thebord
ter sig denna imponerande fältmarskalksfigur med sina
långa hvita mustascher, sin militäriska hållning och sitt
fina världsmannaleende onekligen så dekorativ att man
ogärna skulle vilja sakna honom. Det är, så att säga,
den Geijerska salongen med alla sina traditioner, hela
sin välkända varmt förtroliga och otvungna atmosfär
från Öfre Slottsgatan i Uppsala, men med nya
dekorationer och delvis ny rollfördelning — och ovillkorligen
frågar man sig med fru Anna-Lisa: Hvad skulle väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
