Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
hos arndt
Men hur väl passar ej egentligen allt detta tillsammans
med Fader Arndt — just sådan man tänkt sig honom!
Och medan man ännu talar därom kommer han
själf med långa, ifriga steg sina otåligt väntade gäster
till mötes under björkarnas skira, gröna draperier, kraftig,
spänstig, rak och rörlig som en yngling, med
sammetskalott på det långa hvita håret och lysande svarta ögon
under ännu täta och mörka bryn. Tiden har farit mildt
med den gamle stridsmannen; ålderdomen har skänkt
de ursprungligen grofva och kärfva dragen den
säregna skönhet hvarmed den så ofta kröner ett rent och
ädelt lif, den förr så barska, energiskt envisa munnen
har lärt sig godhetens milda och visa leende, och de
skarpa ögonen stråla af välvilja och godt lynne, då
han redan på långt håll med tillrop och lifliga, kantiga
åtbörder hälsar de kära långväga gästerna, samt på sin
lustiga, brutna, men lifligt flödande svenska bjuder dem
vara välkomna han har länge stått på vakt, han har
sett dem komma på vägen, hvad i all världen uppehåller
dem väl då —? »Got tag, got tag, käre männesker —
vcas macht Ihr denn? — Ach, mine bjerker! — Ja,
nicht wahr —- tem kan jag vare stolt öfver? Tet är
doch en lille stycke Sverige — men så schtore och vackre
som på Ransäter är tem icke, wie, du Erik Gustaf —?
Gott im Himmel, du Herzensjunge, vat gläder jag
mig icke åt att se dich här! —» Och de båda
grå-håriga ynglingarna omfamna hvarandra, kyssas kraftigt
på båda kinderna och torka oförställdt rörelsens tårar
ur ögonen ... »Och dette är ten käre fru och ten söte
lille dotter och ten snälle lille svägerske — ja, Geijer
hat mich tet alltsammens perättet —! — Välkommen,
välkommen alle zusammen tausend und aber tausend
Mal till gamle Arndt! — Min fru, hon vill sig glädja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
