Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
HOS ARNDT
vänliga människor. Man har varit här förr om också
blott i tankarna. Här, just här på denna samma terrass,
under denna vinlöfskransade spalier, har ju Geijer själf
setat en gång för många år sedan — om den har han
skrifvit till sin Anna-Lisa* och sedan mer än en gång
talat med henne. Här drack man då, som han ofta
berättat, tillsammans med Malla och Lindblad, en skål
för henne och den lilla ettåriga dottern, hjärtebarnet,
om hvars ögon »hvar Förgätmigej vid dikeskanten så
lifligt påminte honom», att han var färdig att vända
om af idel hemlängtan till de kära han lämnat efter sig.
Aldrig skulle han väl då kunnat tänka eller drömma
om att han en gäng i verkligheten skulle sitta här
med dem båda och i stället med dem och Arndt tömma
en skål för de forna reskamraterna, de alltid lika kära
gamla vännerna, Lindblad och Malla!... Man klingar
med hvarandra med rörda och betydelsefulla leenden
och fru Anna-Lisa lofvar att framföra hälsningen och
noga beskrifva aftonen för sin Malla... Hon känner
* »Hos Arndt och hans älskvärda familj tillbragte vi en
skön afton i hans trädgård vid Rhenstranden, omgifna af
vin-rankor och drickande Rhenskt Bleckert, som växt på stället,»
skrifver Geijer till sin hustru den 17 aug. 1825. »Kvällen
var lugn och sval, utsikten gudomlig. Du kan döma, huru
det smakade att i denna omgifning höra Arndt med all sin
liflighet tala om Sverige, om gemensamma vänner, ja, om mitt
hem, och min far, som han mycket väl mindes . . .» Och Malla
Montgomery-Silverstolpe skrifver om samma oförgätliga afton
i sina Minnesblad: »Arndt är af hjärtat en svenskarnes vän
och minnes allt så väl. Med Geijer talade han om Vermland och
Ransäter och om hans gamle hederlige far, med mig om min
olycklige faders öden och om min mormor, som han väl kom
ihåg, samt den dagen han var på Edsberg — det rörde och
fägnade mig ljuft . . .» Geijers Saml. Skrifter I. s. 89. — Malla
Montgomerv-Silfverstolpes Memoirer, III, s. 169. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
