Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GF.IJKR OCH ARNDT
1 97
mycket fraser, så evinnerligt mycket fraser — med
bara känslor och fraser och stora ord uträttas ingenting
— inifrån skall pånyttfödelsen verka, så kommer den
yttre af sig själf!... Ett stort och fritt och enigt
Tyskland, det är hvad vi vilja, broder Geijer, det är hvad
vi vilja, och det f å vi också en gång i tidens
fullbordan ! — Låt bara folket först frigöra sig från den
skändliga träldomen under egna lustar och begärelser,
från afundsjuka, osanning och småsinne och mycket
annat, så blir det nog bra med friheten!... Det
mål dit ett kärnsundt och lifskraftigt folk med ren och
samlad vilja sträfvar, det uppnår det också med Guds
hjälp förr eller senare. Det slår aldrig fel. Men
Herrans vägar äro icke våra vägar, och hvem vet, när Hans
stund är kommen och tiden mogen!... Jag upplefver
det kanske icke, och för egen del hvarken hoppas eller
begär jag mycket mer i denna världen ... men jag tror
på vår Herre och på den Heliga Anda, och på mitt
Folk och det folkets framtid, och den tron kommer
icke på skam! ’De coelo et patria, broder Geijer,
de coelo et patria nunquam
desperan-dum’! —» — Nicht wahr, Bruderherz, det valspråket
vill också du gärna skrifva på din sköld?»
Och med våta kinder och lysande ögon sluta de
båda gubbarna åter hvarandra i ett kraftigt famntag,
dunka hvarandra i ryggen och se på hvarandra med
glad och innerlig förståelse. Men under tiden har unge
Hans v. Seydewitz, vig som ett katt, sprungit upp på
terrassens bröstvärn — han svingar med baretten och
med sin kraftiga unga baryton stämmer han hänförd upp
en af Fader Arndts mest tändande sånger:
»Der Gott der Eisen wachsen Hess,
Der wollte keine Knechte! . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
