Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bonn. Ernst Moritz Arndt. Svenska Björkar. Hos Arndt. Gemensamma Minnen. »Amalias Skål!» Geijer och Arndt. En elektrisk gnista. Ett Folk, som sjunger. »Auf Wiedersehen!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ALF W1EDEKSEHEN!»
190
är tjugo år? då är du knappast äldre än jag är nu,
och jag är ein riis t i ger Neunziger! Vi ha ännu
bada mycket att uträtta här i världen — also auf W i e
-dersehen — auf Wiedersehen käre mennesker,
alle zusammen! — —» Och så länge man ännu kan
se hvarandra står han kvar, nickande och vinkande åt
de bortdragande ...
Och senare på natten ha Bonns studenter, varskodda
af v. Seydewitz, anordnat »Ständchen» i hotellets vackra
trädgård för den berömde svenske professorn och hans
damer. Det är vackra och ståtliga gossar, romantiska
gestalter i pittoreska lifrockar och breda, nedvikta
skjortkragar — studentsången klingar härligt i den varma
sommarnatten, fullmånen står högt öfver Siebengebirge,
lysmaskar blänka i gräset, och hela luften doftar af
jasminer — med ett ord, allt är mer än någonsin likt en
dio-rama, ty när upplefde man väl någonsin något sådant
i verkligheten? —
Hvilken afton för Anna-Lisa att skildra för Malla,
dä hon en gång får tid och ro att skrifva »rätt à son
aise», som hon längtar att göra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
