Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
kontraster
t
ro på hotellet, medan E. Gustaf och ungdomen, som ej veta,
hvad trötthet vill säga, begåfvo sig öfver floden för att bese
den på andra stranden liggande fästningen Ehrenbreitstein,
hvarifrån de först klockan tio återkommo .... Under tiden satt
jag vid mitt öppna fönster, hörde präktig orkestermusik från ett
förlustelseställe i närheten, och såg ångbåtar komma och gå
i oändlighet. — I solnedgången var allt detta öfver all
beskrifning skönt. Tidigt följande morgon begåfvo vi oss åter af i
gudaväder uppför den förtrollande floden, som denna dag
syntes oss om möjligt ännu skönare än den föregående.....
Något intressant sällskap hade vi ingendera dagen, men det var
också helt onödigt, då vi alltid ha så roligt med hvarandra . . .
E. Gustaf var helt öfverlycklig att nu få visa Agnes och mig
allt detta, hvarom han så ofta talat med oss och återkallade
dervid alltjemt så lifligt hågkomsten af huruledes han år 1825
gjort samma färd med Lindblad och Malla, då likvisst i liten
båt, medelst rep mödosamt framsläpad af på stranden vandrande
karlar . . . Vi lyckönskade oss till att hafva det vida beqvämare;
men visserligen kunde man stundom nästan önska att farten
varit något mindre stor, då man nu blott alltför hastigt passerade
det myckna sköna och märkliga, man gerna skulle velat dröja
för att få betrakta och som nu blott gled förbi som ett ständigt
vexlande panorama! . . .»
Hvilken kontrast i själfva verket mellan denna
muntra, solbelysta ångbåtsfärd, då man »med
harmonimusik ombord» och i oafbruten feststämning blott
alltför svindlande hastigt flyger förbi allt det sköna hvaraf
man i förbifarten blott hinner uppfånga en skymt —
och de långa stilla dagar då Geijer och hans båda
vänner i den »lilla kära båten», som till slut nästan
betraktades som ett hem, långsamt gledo uppför floden,
stannade hvar dem lyste, gingo i land för att bese en
slottsruin eller äta middag i något landtligt,
gammaldags värdshus vid stranden och sedan fortsatte färden
till dess det började skymma öfver Rhen och Lindblad
tog fram sin flöjt, för att med toner af svenska folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
