Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
PÅ VÄG TILL SCHLANGENBAD
resandes stämning befinner sig också i oafbrutet stigande.
Hvilken skog — »helt bestående af skyhöga bokar, ekar,
lindar, kastanier, valnötsträd, med ett ord, de herrligaste
trädslag, vildt växande i största yppighet», skrifver den
förtjusta fru Anna-Lisa — »hvilken växtlighet, hvilken
grönska, hvilken svalka och skönhet»... Alltemellanåt
måste man stiga ur och i sakta mak vandra till fots
uppför de långa backarne, »mindre af skonsamhet mot
hästarne än för att förlänga njutningen —»; då man åter
fortsätter färden, stämmer unge Hans på kuskbocken
upp en studentsång så att det ger genljud långt uppåt
de gröna åsarna — alla falla in, den ena folk-och
studentvisan aflöser den andra, och sjungande drar man vidare
genom en skog, ur hvars hemlighetsfulla djup man tycker
att alla den tyska folksagans romantiska och fantastiska
gestalter hvad ögonblick som helst kunnat träda en till
mötes... Men då sången tystnat lyssnar Geijer
tankfullt till aftonvindens sus i de täta löfkronorna och talar
om hvilken egendomligt olika klangfärg den har mot
suset i svenska furuskogar — lika olika som den svenska
och tyska folkvisan i grundstämning och melodi. Han
gnolar sakta för sig själf, pröfvar olika tonarter och
spelar tankspridt med fingrarna på vagnsskärmen; för
stunden är han helt borta i andra regioner och
reskamraterna sänka rösterna för att ej störa honom...
Tiden lider emellertid — man ser på klockan och
efter beräkning bör man nu ej ha långt till målet.
Damerna sitta »i nästan plågsam spänning» —. Vägen
har varit så härlig, den har gifvit så många löften —
man vågar knappast tro att de skola uppfyllas af
verkligheten, — det vore nästan alltför mycken lycka. Kanske
blir framkomsten, när allt kommer omkring, blott en dess
större missräkning — och hur påkostande vore icke detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
