Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V1L> HIRSCHGRABEN
ning afgjordt hafva erhållit lejonparten — ty bland de
manga ströftåg, som Geijer och hans Agnes under
vinterns lopp i fantasien företagit, medan den förestående
resan endast ännu var en förtjusande möjlighet, hade
en pilgrimsfärd till Frankfurt, Goethes och Bettinas
Frankfurt — alltid haft sin gifna plats. — Och nu är man
verkligen här; man vandrar på samma gator som en
gång trampats af den unge Wolfgang, man läser på
gathörnen namn, som framkalla otaliga hågkomster och
idéförbindelser, man tänker på Lili och Max Brentano
och den lilla svartögda Bettina — och till slut står man
framför det gamla huset, vid Hirschgraben, där man
redan förut stått så ofta i tankar och inbillning att dess
första åsyn nästan verkar som ett återseende... Geijer
kan sin Goethe och Agnes sin Bettina så godt som
utantill — hvad under då, om de ännu tycka sig nästan
höra ett återljud af fru Ajas muntra stämma i förstugor
och trappgångar eller uppfånga en skymt af gamle fader
Goethes bekymrade fysionomi i det lilla gafvelfönstret
från hvilket han gärna i smyg håller utkik efter sin unge
vildbasare, alltför benägen för nattliga ströftåg som det
faderliga ordningssinnet ej kan gilla? — Och hur tydligt
se de ej tvärt igenom murar och lyckta dörrar det rum,
däruppe i det gamla huset, där en mörkhyad ung man
med flammande svarta ögon sitter lutad öfver skrifbordet,
hvars hopade juridiska aktstycken och dokument otåligt
skjutits åt sidan för att lämna rum åt det papper på
hvilket han med flygande penna nedskrifver — är det
första utkastet till Götz, eller sista sidorna af Werther —?
Det kommer egentligen på ett ut — i alla fall skall det
föra hans namn vidt öfver Tysklands gränser och långt
in i kommande århundraden ... Och Geijer nickar, rörd
och glad, åt sin Agnes: »— Jaha, mitt Socker! — Hier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
