Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. På väg till Schlangenbad. Rhenresa. Nu och Fordom. En ny tid. Ankomst till Schlangenbad. Ändtligen i Hamn. Bostaden. Efterlängtade Bref. Utflykt till Frankfurt. »En Försmak af Himmelriket»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIFFERENT OCH OBETYDLIG
217
sig vara den enda bland så många fremlingar som talar
Svenska och dertill en för alla fullkomligt obekant,
indifferent och obetydlig person! Så ensam tror
jag mig aldrig hafva kännt mig i hela mitt lif — det är
en obeskrifligt egen och hemsk förnimmelse, hvarom man
ej kan göra sig en föreställning innan man sjelf
erfarit denl... Jag har krupit in i E. Gustafs och mitt
sofrum och njuter der vid öppet fönster af svalka,
blomsterdoft och fågelsång, medan jag skrifver...... Emellertid är
här i vanlig mening ingalunda ensamt — just i dag har
här anländt en mängd nya badgäster, korridorer och trappor
stå fulla af coffertar och i ordningsställande
kammarjungfrur och betjenter röra sig brådskande af och an — det är
en verklig språkförbistring, engelska, tyska och franska om
hvartannat. Vid vår hitkomst tycktes vi nästan vara ensamma
i hela Slottet, men nu synas vi få fullt upp med grannar. . .
Det herrskap, som har våningen näst intill vår, i samma
corridor, lärer, efter hvad uppassaren sagt mig, vara
Ryssar, — ’sehr vornehm’, — en af dem sade han t. o. m.
vara en Furstinna, namnet visste han ej — en ung lång
Ryssinna med knollrigt kortklippt hår öfver hela hufvudet
och lång svart sidenklädning med rika falbolaner ända upp
på magen, högeligen elegant och vacker som en dag — men
skriker och sjunger öfverljudt, då hon går genom corridoren,
så att hela Slottet genljuder, och gör långa, men just ej så
lyckade roulader... Som sagdt, det är verkligen en högst
förunderlig och rätt ängslig känsla att vara så alldeles
ensam, okänd och likgiltig för alla just midt ibland så mycket
människor . .. Man känner dervid sin egen obetydlighet
på ett helt nytt och temmeligen förödmjukande sätt!... Men
Gudi lof! snart har jag de mina åter, och då få vi i mitt
tycke först rätt hemtrefligt; ty huru snäll och älskvärd samt
för oss på alla vis nyttig och tjenstvillig den hygglige unge
Seydewitz var, så tycka vi ändå alla, att det nu skall bli bra
skönt vara helt för oss sjelfva, få råka hvarandra i frid
och ro, och göra oss ett godt, stilla hvardagslag
under arbete, läsning, musik och promenader m. m.»......
— Hvarken den vackra Mamsell Anna-Lisa på
Oden-stad — Gillbergarosen med de många friarna, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
