Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
df.n efterlängtade fristaden
221
alltför olikt den svala klosterfrid hvarefter hon längtat
— kanske så mycket mer välgörande just i samband
med de allra sista veckornas många rika intryck, hvilka
<om en skimrande töckenslöja redan hunnit delvis mildra
och undanskymma de många smärtsamma afskedens
skarpaste konturer och förläna dem afståndets mildt
vemodiga skönhet. Huruvida Schlangenbad
öfverhufvud-taget ur medicinsk synpunkt var den plats, dit en nutida
läkare skulle hafva sändt en patient sådan som Geijer,
torde möjligen kunna ifrågasättas; men som »Hvilohem»
i modärn bemärkelse — själfva begreppet var då ännu
icke uppfunnet — var stället i alla afseenden
oförlikneligt. Här fanns allt, till och med vida mer än man i
sin oerfarenhet någonsin kunnat drömma om: — ej
blott hemtrefnad i vanlig bemärkelse, men därtill en
komfort, rymlighet och bekvämlighet i lifvets dagliga
omgifningar hvarom föregående erfarenheter från svenska
badorter ej gifvit någon aning, en fullkomlig frihet,
såväl från hushållsomsorger som från alla obligatoriska
sällskapsplikter, hvarom man lika litet på förhand kunnat
göra sig en föreställning samt därtill oinskränkt tillfälle,
allt efter som man kände sig disponerad, att njuta
såväl af den mest ostörda ensamhet som af det käraste
och mest sympatiska umgänge i världen, af »musik,
lecture och samtal» — allt i skötet af en natur, hvars
milda och rika skönhet så fullkomligt bestod profvet
vid jämförelsen med allt hvad kärleken till hembygd
och fosterland hittills ansett oförlikneligt, att de få
bristerna snarare beredde tillfredsställelse än motsatsen
... Ty äfven om Geijer och hans Anna-Lisa ärligt måste
medgifva att denna »välsignade dal» i leende naturskönhet
öfverträffade t. o. m. den älskade Ransätersdalen och
om Eva å sin sida omöjligt kunde förneka, att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
