Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER GRÖNA TRÄD
229
efter de iakttagelser lian redan gjort under resan, att
han blott längtade efter tillfälle att »under stillheten i
Schlangenbad fa gripa till pennan»... »Men,» tillägger
han resigneradt — »doktorn en hygglig karl eljest!
- strök ett streck öfver den räkningen och föreskref
framför allt en ihärdig lättja under hela badkuren,
imellertid,» tröstar han sig karaktäristiskt, »kan man väl
sta ut med att gå under de gröna träden och höra på
fåglarne!...»
Han gjorde så —- han ströfvade i timtal under de
jröna träden och lyssnade med glad och andaktsfull
uppmärksamhet till allt hvad fåglarna hade att säga
honom. Men tankarna arbetade alltjämt i tysthet lika
oförtrutet, och den födde skriftställarens behof af att på
papperet fasthålla dem, ge dem form och gestalt och
sammangjuta dem till harmonisk helhet gjorde sig
alltmera fordrande gällande. Hvad han nyss upplefvat, såväl
i den yttre, som i sin egen inre, fördolda värld, syntes
honom dock alltför märkligt för att böra utplånas som
en skrift i sanden —. Han kände det nästan som en
pliktförsummelse att låta denna dyrbara, fridfulla tid
gå förlorad medan intrycken ännu hade sin fulla friskhet
och de tankar, till hvilka de gifvit upphof, helt fyllde
hans själ... Men - doktorn hade ju på det bestämdaste
förbjudit honom att »fatta pennan» medan badkuren
påstod; Anna-Lisa hade affordrat honom »ett heligt löfte»
att verkligen rätta sig efter denna ordination — och
kanske kunde det till och med betraktas som en
samvets-plikt mot den trofasta vän som med denna resa velat
skänka honom en förnyad hälsa att ej försumma något
som i detta afseende borde iakttagas. Med ett ord,
slitningen mellan plikt och böjelse blef för hvar dag allt
mera plågsam. Under de långa ströftåg, som han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
