Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F.X SLUTGILTIG TROSBEKÄNNELSE
237
för långt och torde ej heller vara nödvändigt, då själfva
den lilla skriften för de flesta är lätt tillgänglig. För
den, som i Geijers vetenskapliga och litterära verksamhet
framför allt söker och älskar hans egen
personlighet, torde dess hufvudsakliga förtjänst obetingadt
vara det ljus den kastar öfver gången af hans egen
andliga utveckling och den ståndpunkt till hvilken han
vid denna tid — för honom den mognade skördetidens
hunnit. Att han själf verkligen betraktat densamma
som en slags slutgiltig, inför hela världen aflagd
trosbekännelse, sammanfattande totalsumman af lifvets för
honom viktigaste och dyrbaraste behållning i erfarenhet
och öfvertygelse, framgår med ovedersäglig tydlighet
af det ofta citerade bref, som han på sin sista
födelsedag — den 12 januari 1847 — tillskref den djupt
förstående väninnan, fru Betty Löwenhjelm. Vi tillåta
oss att därur i hela sitt ursprungliga sammanhang ännu
en gång anföra förut återgifna yttranden ... »Det är,»
skrifver han, »ett inre sammanhang i mina öden, som
alltmer för mig klarnar, och i hvilket det är mig tillåtet
att vörda den faderliga Försynen. Med mina öden menar
jag mina inre öden. Det ligger en grundtanke i hela
min lefnad, som allt tydligare träder fram och som ej är
mitt verk; ty den har ledt mig och fört mig allt intill
denna dag. Skulle jag gifva den ett namn, så är den
ingen annan än den så mycket omtvistade
personlighetsprincipen, hvars profet jag nästan mot min
vilja blifvit. Jag menar därmed, att jag från mig alltmer
afhållit och afskuddat allt, som kunde hindra och hämma
utvecklingen af mitt eget innersta väsen. Detta har mest
skett utan mitt eget medvetande. Men detta har nu kommit
öfver mig, och det blifver mig klart, att hvad jag
litterärt, politiskt och religiöst har fäktat för, egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
