Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Schlangenbad. Den efterlängtade Fristaden. Jämförelser. Hvardagslif och Hemtrefnad. »Föryngringsprocessen». Trolldrycken. Under gröna träd. Agnes finner en Utväg. »Också ett ord —». Hvad som saknas och hvad som finnes. Ett Förord. En slutgiltig Trosbekännelse. Ur Minnesboken. »En personlig Erfarenhet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I’K MINNESBOKEN
243
det sanna, som under skenet i kyrkliga lärorna skulle
vara förborgadt. I sjelfva verket gafs det blott en utväg: att
skilja saken ifrån skenet. Men religionens sak är en inre,
en hjertats....
»D e n n a väg hade ock af ålder blifvit beträdd af hjertliga
menniskor, för hvilka religionen var känslans angelägenhet
och som lefde på deras af egen erfarenhet hemtade
tro och den uppenbarade sanningen, utan att
bekymra sig om dess förhållande till vetenskapen. Det är det
asketiskt-pietistiska drag, som genomgår kyrkans
hela historia och har skapat hennes troshjeltar. Det var
menniskor af detta slag och ej prest v ig ningens
sakrament, som den katolska kyrkan hade att tacka för att ej inom
henne det sanna prestadömet utslocknade. Men denna
forn-katolska pietism var p r a k t i s k, äfven då den förfelade sitt
mål genom blotta botöfningar till kroppens dödande — ty äfven
dessa voro dock - verk och handling och endast deri
kan menniskan lefva. En allvarlig verksamhet är
sinnelagets enda prof; då det blott i sina känslor
fråssande hjertat tvärtom förruttnar inom sig själft och destomer
är utsatt för denna fara, ju skyggare det drar sig tillbaka för
vetenskapens ljus. Derför var också utan allt tvifvel äfven den
äldre protestantiska pietismen af vida äktare art än
den nyare. Den förra var också helt och hållet praktisk och
uttryckte sitt stränga allvar i verk och gerning; den nyaste
lägger blott alltför mycken vikt på sina känslor — liksom
derutinnan för Gud och menniskor vore något synnerligt. Att
äta godt, att sofva godt och likväl dervid känna sig eländig
och göra sig sjelf och andra lifvet surt är en usel religion......
......... »Alla de motsatser, som den gamla
protestantiska teologien redan trodde sig hafva besegrat och hvilkas fara
påfvedömet mente sig hafva undgått genom förtryck och våld
— motsatserna mellan Tradition och Skrift, mellan tro
och vetande — hafva i nyare tid just genom protestantismen
kommit uti allt häftigare strid, emedan fältet här blef öppet för
den fria undersökningen .... Men skulle för den
protestantiska kyrkan — ty så kallar jag henne, oaktadt
alla inre motsatser — ingen segerpalm vara att förvänta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
