Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den Vetgirige Skolmästaren. Geijers Medarbetare. Pittoreska Kombinationer. Intressanta Grannar. »Moskoviter». De tre Prinsessorna. Systrarna Trubetzkoy. Häpnadsväckande men intressant. Skönhetens Makt. Sagoprinsen. En Missräkning. Oväntad Lefnadsvisdom. »On s’amuse —!» En Fésaga. Prinsessan skrifver. »Alltför täckt!» En förlorad komposition. Geijer går morgontur. Ett intressant par. Marie Wasiljewna. Dolda Trådar. Hadschi Murat. Resplaner. Besök af J. A. Josephson. Sista kvällen. Obesvarade Frågor. Afsked från Schlangenbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
lilla prinsessan
hennes minnesalbum och skänker henne till ytterligare
åminnelse — man hade inga fotografier den tiden —
en »förtjusande färglagd engelsk gravure», ett
flick-hufvud med drömmande, djupblå ögon och en liten
allvarlig barnamun under en sky af rödblondt hår, en
typ, sådan som Reynolds och Gainsborough ofta målat
och som, finner Agnes, verkligen har »en alldeles
märkvärdig likhet med henne sjelf, man skulle tro det vara
ett porträtt...»
I utbyte är Agnes glad att få lämna den gravyr efter
Södermarks Jenny-Lindsporträtt som hon köpt i Aachen,
och hos hvilket äfven furstinnan liksom så mången annan
finner en »märkvärdig likhet» med den svenska väninnan.
Man skiljes med tårar och många vänskapsförsäkringar,
men visst icke för alltid, försäkrar den lilla prinsessan,
redan nästa sommar kommer hon ofelbart till Sverige
hon har adressen, hon skall skrifva —! — Och då
Agnes tidigt nästa morgon resklädd kommer in för att
som hon skrifver »ännu en gång pussa sin lilla
prinsessa», där hon ligger »söt som en engel i sin hvita
nattdräkt», är ännu det sista afskedsordet ej »adieu» men
»au revoir» ...
Men den lilla sagoprinsessan kom aldrig till Sverige,
ej heller nådde något bref från henne någonsin den
adress, hon så ifrigt tecknat sig till minnes — hon
försvann ur Agnes Geijers lif som doften af de rosor, åt
hvilka de tillsammans fröjdat sig under några flyktiga
sommardagar. Knappast hade väl Agnes heller på allvar
tänkt sig, att det skulle blifva annorlunda; men så länge
hon lefde bevarade hon dock ett på en gång ömt och
vemodsfullt minne af den förtjusande unga varelse, hvars
bild var oupplösligt förbunden med några af de soligaste
dagar hon upplefvat; och ännu under hennes senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
