Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den Vetgirige Skolmästaren. Geijers Medarbetare. Pittoreska Kombinationer. Intressanta Grannar. »Moskoviter». De tre Prinsessorna. Systrarna Trubetzkoy. Häpnadsväckande men intressant. Skönhetens Makt. Sagoprinsen. En Missräkning. Oväntad Lefnadsvisdom. »On s’amuse —!» En Fésaga. Prinsessan skrifver. »Alltför täckt!» En förlorad komposition. Geijer går morgontur. Ett intressant par. Marie Wasiljewna. Dolda Trådar. Hadschi Murat. Resplaner. Besök af J. A. Josephson. Sista kvällen. Obesvarade Frågor. Afsked från Schlangenbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kx afskfdsgåiva
obeskrifligt \ än liga,» skrifver Agnes rörd »ja, till och
med vår beskedlige Kelluer såg riktigt bedröfvad ut,
då han sade oss farväl»... Och hvem står väl där vid
sista vägkröken, innan man förlorar badets stora hvita
byggnader ur sikte, om icke »vår gode Bierseidel», den
Vetgirige Skolmästaren i egen person, uppsträckt i full
högtidsdräkt, svart frack, svarta vantar, hvit halsduk och
alla öfriga rekvisita, samt väpnad med ett »kolossalt
bylte» präktiga körsbär, inknutna i en »stor rödrutig
bomullsnäsduk», hvilket han djupt bugande erbjuder de
Geijerska damerna som afskedstribut? — Gåfvan
mottages med all den tacksamhet den förtjänar och man
skiljes med ömsesidig rörelse. »Vår Bok» har ej hunnit
fullt afslutas under vistelsen i Schlangenbad — men
Geijer hoppas få lägga sista handen vid den på
Kinnekulle, och den anspråkslöse medarbetaren är öfverlycklig
åt löftet att äfven öfversättningens återstående del skall
sändas honom till genomseende samt att han sedan
skall få äran förmedla dess öfversändande till förläggaren.
Ännu så länge man kan se honom står den långa svarta
gestalten kvar vid vägkanten, ifrigt viftande med maken
till den näsduk hvars saftiga innehåll flickorna redan
äro i färd med att förtära, och som Agnes skämtande
förklarar sig ämna förvara »gifvaren till evärdelig
åminnelse», så länge hon lefver ...
Snart är man framme i Wiesbaden för att därifrån
med järnväg fara vidare till Mainz — Schlangenbad och
dess gröna frid är hädanefter blott ett ljufligt men aldrig
förbleknande minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
