Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HKl DE I BERG
270
ken alla riken i världen och deras härlighet stodo öppna,
man var en turist som alla andra, angelägen att inom
en bestämdt utmätt tid medhinna ett visst antal mer
eller mindre intressanta erfarenheter, dem man
visserligen med tillfredsställelse men utan öfverdrifven
otålighet emotsåg. Skillnaden kan knappast tydligare och på
samma gäng mera rörande illustreras än då fru
Anna-Lisa ännu mot slutet af resan »öppet bekänner» att
trots Köln och Bonn, Rhen och Schlangenbad,
Heidelberg, Dresden och Sachsiska Schweiz —! Hamburg
och dess »förtrollande omgifningar» dock alltjämt står
för henne som »det skönaste af allt det sköna» hon sett.
Man småler — men i grunden förstår man dock så väl,
hvad hon menar. För stämningsmänniskan är i själfva
verket stämningen allt, och den så kallade verkligheten,
i sin nyktra nakenhet, intet.
Men äfven resans senare del hade sina strålande
glanspunkter, stunder af oförgätlig feststämning och
ovansklig skönhet, då verkligheten såväl för yttre sinnen
som för känsla och fantasi tedde sig rikare och vackrare
än den vackraste dröm, på samma gång som den lämnade
en behållning af minnen, intryck och tankar, dem
drömmen aldrig kan skänka. Det är också endast vid
dessa mera sällsynta högtidsstunder som vi i det följande
skola uppehålla oss, i stället för att som hittills nästan
steg för steg och dag för dag följa de resande på en
färd, där till en början naturligt nog äfven det
obetydligaste hade nyhetens retande intresse för lifliga och
fantasirika sinnen, men där man under fortsatt erfarenhet
alltmer lärde sig skilja det väsentliga från det oväsentliga.
Att vistelsen i Heidelberg, där man uppehöll sig
öfver en vecka, skulle blifva rik på skiftande intryck
och vackra hågkomster hade man på förhand kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
