Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i;\" lycklig stund
- »I aftonsolen» — skulle Geijer äfven nu för första
gången återse den sköna taflan, så skön, att Agnes »ej
tycker det löna mödan att ens försöka beskrifva den
— det är öfver all beskrifning» —. Men under
de följande dagarna skulle både han och hans kära
reskamrater ännu få många andra tillfällen att beundra
den, både i morgon- och aftonbelysning, i solsken och
månsken. Ty den lyckliga Stjärna som alltfrån
begynnelsen lyst de resandes steg, svek dem ej heller nu.
Hvarje naturälskare vet, att äfven den skönaste plats
har sina mer eller mindre lyckliga stunder — ja kanske
blott e n enda stund, en enda timme på hela året, då
den uppenbarar sin högsta och innersta skönhet, liksom
det i sagorna blott finnes e n enda natt, då högarna
öppna sig och det begrafda dvärgaguldet kan lyftas
af den med lösningsordet förtrogne. För den som haft
tillfälle att lefva sig in i den underbara verklighetsdröm
som kallas Heidelbergs slottsruin är det ingen
hemlighet, att aldrig är dess trolska tjuskraft så stor, aldrig
dess skönhet så sagolik som just i de sällsynta
sommarnätter, då lindarna blomma vid fullmåne. Otaliga af
har ju ej sett Italien! — får kanske aldrig se det... du kan
taga detta ad notam, såsom ett litet prof på huru de lärde
skrifva. Hvad beskrifva och bedöma de ej ? —- Och
huru många af dem ha verkligen sett och erfarit? —
Tankar och känslor — (second hand säger engelsmannen) —
ur andra till hundrade handen — huru många böcker fylla de
ej ? — Men jag vill ej förarga mig öfver mina medbröder i
skrået, endast tillönskandes dem att de, såsom en svinahjord,
tid efter annan måtte drifvas till skogs för att lära sig hitta hem
igen!...» Hatet till schablonen, till den konventionella,
färdiggjorda, tanklöst använda billighetsfrasen, som hos Geijer var
så djupt rotadt, kan knappast på ett kraftigare eller mera
originellt sätt uttryckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
