Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m.wskkn och lindblommor
283
de resande som ärligen besöka Neckardalen och dess
förtrollade slott få aldrig skåda denna syn, ty den
erbjudes icke alla dagar, ja, icke ens alla år — därtill
fordras, som till så mycket annat af det bästa här i
lifvet, ett särskildt »hopträffande af lyckliga
omständigheter», som trotsar alla beräkningar. — Kanske ha
lindarna redan fällt sina blommor vid den tid, då
fullmånen står högst öfver bergen — kanske lyser den
blott pa outvecklade knoppar — eller också är himmelen
mulen och det regnar just i den stund som bestämts
för det ljufva, nattliga mötet... Trefaldt lycklig kan
alltså den skatta sig, som af slumpen föres dit just i
rätta ögonblicket. Så var händelsen med den lilla
Geijerska familjegruppen, nu som så ofta förut särskildt
gynnad af vänliga makter. Hela dagen, så länge vistelsen
i Heidelberg varade, strålade solen från molnfri himmel,
hela natten fyllde månen den sköna dalen till brädden
med sitt silfver och uppe på bergen, i sluttningarna, på
slottsparkens breda terrasser blommade tusen lindar,
mättande luften med den ljufvaste, den renaste, den
mest eteriska af alla sommarens dofter. Aldrig kunde
man hafva kommit i en lyckligare, en mera välsignad
stund, ej heller skulle man någonsin mera helt och
fullt kunnat njuta ögonblickets stämning än just nu,
styrkt och uthvilad som man kände sig till kropp och
själ efter de tysta fridfulla veckorna i Schlangenbad.
Man njöt också i fulla drag, med glad och medveten
tacksamhet, »med ögon, öron, förnuft och alla sinnen»,
som Agnes skrifver, både af natur och människor, af
tysta stämningsmättade månskensvandringar och af
£lada, intressanta samkväm, af muntra utflykter och af
stilla förtroliga samtal med nya, själfulla vänner — ty
här fanns rikligt tillfälle till såväl det ena som det andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
