Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1jå slottsterrassen
’293
fru, äro neml. båda i hög grad musikaliska och här har
musicerats i all oändlighet . . .»
Men vi återvända till aftonen hos Schlosser, dä
bekantskapen med de nya vännerna ännu befann sig på
sitt första stadium. Äfven flickorna funno den förtjusande
och timmarna gingo blott alltför fort »under lifligaste
konversation med obeskrifligt älskvärda och intressanta
menniskor...» Sedan »Té och smörgåsar» serverats i
trädgårdssalongen, företog sällskapets yngre del en
promenad till en af platsens berömda utsiktspunkter, »Die
Kanzel», för att »än en gång se soleil gå ned i all sin
prakt öfver Rhen, hvilken glänste som ett smalt guldband
vid horisonten ...» skrifver Agnes. Efter återkomsten
till-bragtes ännu några angenäma timmar, dels i trädgården,
dels på själfva trädgårdspaviljongens tak, hvarifrån man
hade en »hänförande utsikt» öfver dalen, och där
ytterligare förfriskningar, bestående af vin och frukt,
serverades... »Om man kunde ta det så lätt med
undfägnaden derhemma ändå!» utbrister Agnes — »då vore
det ingen konst att vara gästfri...» Det var sent, då man
skildes åt — men ännu återstod den förtjusande aftonens
mest förtjusande del. Vi låta Agnes berätta. Hon skrifver
några dagar senare till sin hjärtevän:
.. . »Månen hade gått upp och stod redan högt på
himmelen, då vi lemnade Schlossers. Det var en gudomlig afton och
hur det var, så beslöto vi att gå upp till Slottet än en,gång
för att få se det i månskensbelysning . . . Pappa, professor
och fru Gervinus, Eva och jag och våra båda herrar
utgjorde sällskapet. Tror du jag tänkte något på dig
och din beskrifning på ditt besök i
Heidelberg? — Ack! — Om du bara kunnat se allt detta, så som
vi nu sågo det! — Det var helt visst ej på långt när så
vackert d å som nu ... . Minns du, att du beskref huru du
druckit ur en liten klar källa på vägen upp till Slottet och
därvid tänkt på mig — — Minns du det? — Nu stannade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
