Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofrådet nägele
3 or»
gifningarna för att se, hvad som icke borde försummas
af samvetsgranna resande — så till lustslottet
Schwe-tzingen och till och med ända till Baden-Baden — men
hufvudintresset var och förblef dock Heidelberg och
hvad det såväl i yttre som inre afseende hade att erbjuda,
alltjämt för Geijer själf egendomligt och stämningsfullt
sammanbindande det förflutna med det närvarande. En
angenäm erfarenhet af denna art väntade honom just
den afton då han med sina flickor och deras båda
troget uppvaktande kavaljerer återkom från utfärden till
Schwetzingen, hvars otaliga »boskéer, volièrer, moskéer,
paviljonger och fontäner» man funnit »högeligen
påkostande», så att man vid hemkomsten beslutat att den
kvällen stanna hemma och i all stillhet dricka sitt té
pä hotellet i stället för att som vanligt bege sig upp
till »det älskade Slottet» och kanske sedan på en stund
»titta in till Gervinus’», där man alltid visste sig vara
välkommen, och dit man en gång för alla inbjudits
när helst man kände sig hågad... »Men,» skrifver
Agnes en smula missbelåten — »just som vi sutto som
trefligast vid vårt tébord anmäldes ett besök till pappa,
som naturligtvis måste mottagas. Det var Hofrådet
Nägele, som förut varit bortrest — en gammal artig,
pratsam, liflig och vänlig herre... Pappa blef högst
förtjust att få se honom och det skulle äfven vi varit,
om han nöjt sig med att stanna och dricka té med oss;
men nej, den snälla menniskan gaf sig icke förr än
han fått släpa pappa med sig ut på någon sorts akademisk
klubb, där, efter hvad han påstod, en hel hop andra
gamla lärda och berömda herrar — Creutzer och hvad
de allt för öfrigt hette — fullkomligt förtärdes af
längtan att ändtligen få råka pappa. Han, den engelen,
kunde naturligtvis lika litet nu som någonsin säga nej
20. — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
