Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
» die unvekgessl.lche »
samhet ser man så väl af Geijers bref som af Malla
Silfverstolpes anteckningar, där den »vänlige läkaren»,
den »gode fryntlige mannen» upprepade gånger med
varmaste tacksamhet omnämnes, vare sig han
tjänstgjort som ciceron i slottsruinen, svärmat med Malla i
solnedgången på Neckarbron, ordinerat »sinapismer
i nacken» för Geijers envisa hufvudvärk eller hemma
hos sig gästfritt undfägnat hela det lilla sällskapet med
té och kakor... Hur kärt var det icke nu för fru
Anna-Lisa att själf få göra hans bekantskap, tacka honom
för den välvilja han visat hennes Erik Gustaf, framföra
muntliga hälsningar från den kära Malla och i utbyte
få de hjärtligaste sådana tillbaka! — Äfven denna gång
tillbragtes en aftonstund hos det vänliga gamla hofrådet
— en afton, visserligen icke så rik på intellektuella och
musikaliska njutningar som många föregående men
dock på sitt sätt icke mindre minnesvärd. Ty hur
underligt, hur stämningsfullt, hur »nästan historiskt»
föreföll det icke både Agnes och fru Anna-Lisa att nu
sitta här i Heidelberg i samma soffa, vid samma
bord, där före dem både Amalia von Helvig och Malla
Silfverstolpe setat, i åtminstone för Agnes nästan
förhistoriska, men genom tradition och fantasi välbekanta
tider — dricka té ur samma koppar som De begagnat
och därunder med tankfullt vemod betrakta det
vackra, ännu ungdomliga akvarellporträtt af Amalie,
»D i e u n v e r g e s s 1 i c h e», som denna en gång för
länge, länge sedan skänkt sin vän och husläkare, D:r
Nägele och som af denne alltjämt räknades bland hans
dyrbaraste skatter. .. Med hvilket intresse lyssna ej
både mor och dotter till allt hvad den meddelsamme
gamle herrn har att berätta från de år, som den unga
generalskan von Helvig, tvungen att för sin hälsa söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
