Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Heidelberg. Första aftonen. I en lycklig stund. Månsken och blommande lindar. Schlosser och Gervinus. Anknytningspunkter: Afton hos Schlosser. Den goda, gamla tiden!» Georg Gervinus och hans hustru. På Slottsterrassen. En utflykt. Afton hos Gervinus. Ett idealiskt Hem. Geijer vid pianot. Eva spelar och Agnes sjunger. Lösensordet. Messias. Sympatiskt umgänge. Hofrådet Nägele. Creuzer. Den Akademiska klubben. Hos Nägele. Hofrådet berättar. Den Oförgätliga. Två Grafvar. Idealet. Sista aftonen. Efter många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett återseende
317
mottogo mig efter första öfverraskningen bokstafligen med
öppna armar, mera som en länge saknad anförvandt än en
vanlig bekantskap, den man under många år förlorat ur sikte
... Allt var sig så likt, så märkvärdigt oförändradt — de
sjelfva — huset, rummen, bela omgifningen — att det ibland
rent af föreföll mig som om jag drömde eller också som om
allt annat varit en dröm, och jag nyss vaknat . . . Hela
aftonen kände jag nästan, som om jag blott behöft vända mig
om för att finna någon af de kära bortgångna i min
närhet — och då vi efter supén i det klara månskenet kommo
ut i musiksalongen, hade jag ett ögonblick en så stark
hallucination af att se pappa lifslefvande sitta vid
pianot der, att jag måste göra våld på mig för att icke
ropa till... I andanom var han dock med oss hela kvällen,
ty vi talade nästan icke 0111 annat än våra gemensamma
hågkomster från 1846, och framförallt om honom — den
älskade, oförgätlige, af hvilken de båda bevarat ett alldeles
märkvärdigt lefvande minne. Lilla fru Gervinus påminde mig
till och med om flere smådrag, yttranden och händelser från
den tiden, som jag sjelf hunnit glömma, men nu med
rörelse erinrade mig ... Det var för mig något bra ljuft
att finna honom så ihågkommen — höra främlingar med sådan
kärlek och beundran tala om honom och dertill så riktigt
uppfatta och bedöma hans personlighet, som tyvärr numera
blott få göra det hemma i Sverige!... Bra glad var jag
äfven åt att se min flicka med så vaket intresse lyssna
till allt detta — det är ett minne, som jag unnar henne och
hvars värde jag hoppas hon med åren allt bättre skall inse . . .
För mig var det hela ett återseende — på mer än ett
vis. Gud vare lof för allt hvad det skänkt mig både af
glädje och smärta!.....»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
