Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
»HAXS SJÄLS BILD»
ville gärna komma i högtidsstämning, glad och uthvilad
och med öppna sinnen, som till en länge efterlängtad
vallfartsort. Alltså gaf man sig god ro, gjorde en
smula toalett, styrkte sig med en god frukost och satte
sig därefter, »högeligen uppfriskad», åter upp i vagnen.
Naturen hade äfven gjort sitt till för att höja stämningen
ty efter de föregående dagarnas tryckande värme
hade ett starkt, men hastigt öfvergående åskväder under
uppehållet i Erfurt rensat luften, som nu för första
gången på länge kändes »sval, ren och ljuflig att
inandas»; –■ regnet hade dämpat landsvägsdammet och
gifvit ny friskhet åt grönskan — med ett ord, allt var
»just som man kunnat önska sig då man var på väg
till ett ställe dit man så mycket gladt sig att komma!»...
antecknar Agnes tacksamt.
Under sin första tyska resa kom Geijer, som
bekant, aldrig till Weimar, huru starkt han än, som han
då skref till sin hustru, kände sig frestad att göra en
afstickare ditåt i hopp att verkligen ännu »få se
Goethe i lifvet»... Han afstod emellertid från denna
pilgrimsfärd, föredragande — som orden vackert föllo
att hellre inom sig förvara »Hans Själs Bild —
sådan den hos mig i evig ungdom sig intryckt...»
Möjligen ledde honom hans instinkt i detta fall rätt
och lät honom omedvetet utvälja den bästa delen; ty
den bild af den verklige Goethe hvilken han
sålunda »i sitt hjärta bevarade» skulle antagligen endast
grumlats genom ett flyktigt sammanträffande under
banala och konventionella former med den gamle sirlige,
ceremoniöse och imponerande herre som till det yttre
förrådde så föga släkttycke vare sig med den unge
Werther eller den romantiske Wilhelm Meister — och
som därtill i allmänhet var så obenägen att för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
