Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
föreningsbandet
känslornas och den ungdomliga hänförelsens
Pingsttider, och de lyckliga som tillsammans genomlefvat sådana
stunder känna sig gärna för all framtid som ett genom
heliga löften förbundet hemligt brödraskap, i besittning
af för andra okända lösenord, hvilkas blotta uttalande
å ömse sidor komma tusen eljest förstummade strängar
att klinga. Kanske känns i själfva verket detta hemliga
föreningsband ej heller någonsin så starkt som just i
de fall då människor från eljest vidt skilda kretsar och
lefnadsvägar af en skenbar tillfällighet sammanföras, för
att under utomordentliga förhållanden i hvarandra med
öfverraskningens glada rörelse igenkänna besläktade
väsen, talande samma språk och tillhörande samma
andliga fosterland — vänner och landsmän alltså från första
ögonblicket, om ock med så godt som intet gemensamt
i hvardagslifvets yttre, välkända värld. Att samvaron
blir lika kort som den varit rikt gifvande och att man
snart måste skiljas för att aldrig mer under liknande
förhållanden sammanträffa bidrager blott till att för all
framtid låta dem för minnet framstå i dess mera ostördt
helgdagsskimmer - eller kanske snarare i glansen af
en evig ungdom och ungdomens aldrig förvissnande,
vårfriska svärmeri, sådan en under mångårigt, alldagligt
umgänge mognad och pröfvad vänskap ej kan hoppas
att bibehålla, huru mycket den än vinner i trygghet
och förtrolighet. Säkerligen var det något af denna
känsla som åt förhållandet mellan den
Geijer-Atterbom-Silfverstolpeska kretsen och de båda älskvärda tyska
systrarna gaf dess alldeles särskilda prägel af ej blott öm
och minnesgod, men nästan svärmiskt andaktsfull vänskap.
Den tid man verkligen lefvat tillsammans var i själfva
verket så kort, efter veckor och månader räknad. Men
i hela detta förhållande fanns intet hvardagligt eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
