Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henriette
331
se mig mätt på henne utan oupphörligt i smyg måste stjäla mig
till att betrakta henne. Äfven hennes sätt var oändligt
behagfullt — lifligt, naturligt, frimodigt och på samma gång blygt
och försynt samt prägladt af finaste bildning och finaste ton
— med ett ord fullkomligt idealiskt. Aldrig vet jag
mig ha sett någon ung flicka som genast från första ögonblicket
så intagit mig. Och när jag då därtill tänkte på att hon
verkligen var Amalia von Helvigs systerdotter, då
— ja då kände jag rentaf som, om vi varit släkt och känt
hvarandra allt sedan vi lågo i vaggan!!......»
— Agnes har, som man ser, ett synnerligen akut
anfall af flickaktig förtjusningsfeber — den svärmiska och
fullkomligt okritiska beundran för en lyckligt begåfvad
jämnåring som så väl klär en varmhjärtad och fantasirik
ung varelse och som man haller af äfven då man småler
åt de öfversvallande uttryck hvari den ger sig luft.
Svärmeriet hade dock denna gång en djupare grund
än vanligt i dylika fall och tyckes äfven hafva varit mer
än vanligt berättigadt. Ty såväl den sansade och i detta
fall fullkomligt opartiska Eva Hamilton som fru
Anna-Lisa försäkra i varmaste ordalag att äfven de finna Louise
von Klochs dotter i högsta grad beundransvärd ...
»Denna charmanta, alltigenom intagande och förtjusande
unga flicka!» kallar den senare henne i bref till Malla
Silfverstolpe, i det hon tillägger: »...Vi blefvo rent ut
sagdt alla samt och synnerligen riktigt litet
smått kära i henne — och du kan ej föreställa dig hvad
denna bekantskap förtjuste och gladde min Agnes eller
hvad väl de båda passade tillsammans och på
alla sätt sympatiserade! — Jag hoppas det blir en
vänskap af hvilken de äfven för framtiden få
ömsesidig glädje... Agnes och hon ha lofvat skrifva till
hvarandra och de allra vackraste c h a t e a u x en E s p a g n e
byggdes angående ett blifvande sammanträffande mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
