Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den verklige goethe 337
men så mycket mänskligare och mera hjärtevinnande
Goethe som vi — sena tiders, i detta afseende lyckligare
barn! — genom en oändlighet af sedan dess
offentliggjorda aktstycken lärt oss så mycket intimare känna,
så mycket varmare älska och delvis äfven så mycket
djupare förstå! — Geijer kände visserligen den Goethe
som på ålderdomen i »Dichtung und Wahrheit» med lugn
och kylig objektivitet skildrat sin egen ungdom, dess
strider, lidanden och villfarelser — men ej den unge
Goethe själf, sådan han nu talar till oss ur sina af
lif och eld och skälfvande känsla öfversvallande
ung-domsbref, liksom ur mångfaldiga samtidas skildringar.
Han kände Werthers Lotte men ej den oändligt mycket
mer fängslande och intressanta Lotte som i verkligheten
spelat en viktigare roll än någon annan kvinna i Goethes
lif och tryckt så djupa spår i hans väsen; ty om det
otal af bref och biljetter till Charlotte von Stein hvari
Goethe under tolf af sin mannaålders rikaste år nedlagt
allt det djupaste, innerligaste, finaste och vackraste i
sin själ hade Geijer, lika litet som den öfriga världen,
vid denna tid någon aning — och hvad visste man i
själfva verket då om den verklige Goethe? — Han
kände Philine och Mignon, Ottilie och Aurelia, Iphigenie
och Leonora d’Este — men om deras förebilder och
medsystrar i verkliga lifvet visste han så godt som intet
och lika litet om hela den brokiga samling af begåfvade
och originella människor som under så många år
utgjort Goethes yttre värld — den krets om hvilken han
själf skrifvit att den inom sig rymde så många goda
hufvuden och älskvärda människor att man knappast
kunde hoppas att något liknande ännu en gång skulle
upprepas »a uf so einen kleinen Fleck, wie in
einer Fam i lie...» Af Amalia von Helvig och Louise
22. — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
