Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
de gamla vännerna
i hans uttalande. Han hör ej till dem som på beställning
och i stort sällskap förmå gifva uttryck åt en djup
känsla och det är därför blott naturligt att han till
att börja med anslår en ton af något forcerad
skämtsamhet, där allvaret dock snart lyser igenom:
»Hochwohlgeborenste, Liebenswiirdigste — leider auch
Entfernteste Frau Louise —! — Jag lemnar till en början
detta prof på huru jag kommit af mig i Tyska Språket sedan
min vänliga lärmästarinna är borta — och som jag förnimmer
att hon nu beslutat att äfven på allvare b 1 i borta, så måste
jag väl också önska henne Lycka därtill! — Vi ha
åter Maj — och med anledning deraf måste jag tillägga
ännu en önskan: — Glöm ej för den nya Maj helt och
hållet bort den gamla Maj i LTpsala — i hvilken äfven
Jag var med! — Språket är fattigt, isynnerhet då det gäller
att meddela känslor och tankar — Mycket, ganska mycket hade
jag att säga Louise på denna dag om mina innerliga
önskningar för hennes sällhet — men jag kommer ej ut dermed.
Jag skall i stället säga det med en blick på bilden af Louise
framför mig på väggen — och inom mig sända det i bön
till himmelen, der ju både de goda och deras önskningar
slutligen råkas. Lebe wohl, liebe kleine Lehrmeisterinn! —
E. G. Geijer.»
Och därunder har hans unga Anna-Lisa, som ännu
ej firat första årsdagen af sitt eget bröllop, med något
osäker hand tillagt:
— »Geijers lyckliga hustru får ju äfven uttala sin
Lyckönskan, ehuru den enda bland alla närvarande som ej kan
glädja sig åt en personlig bekantskap! — Jag kan ej önska
något bättre än hvad jag sjelf eger. Och med lika mått af
Sällhet hoppas jag att Försynen måtte välsigna det Band
som i dag knytes af Kärleken!
Anna-Lisa Geijer.»
Här har Malla, innan hon afsände den
innehallsdigra skrifvelsen, i marginalen senare tillfogat några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
