Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Afresa från Heidelberg. Frankfurt, Fulda och Eisenach. Gotha. Schulrath Rost. Ett varmt emottagande. Erfurt. På väg till Weimar. »Hans Själs Bild —». Ungdomsväninnan. Lifvets Högtidsstunder. En rörande Välkomsthälsning. Ett Besök. Geijer och Louise von Kloch. Ett återseende. Mor och Dotter. Henriette von Kloch. »Sehenswürdigkeiten». Goethes Weimar. Vålnader. Den gamla portföljen. »Souvenirer». En försvunnen Värld. »Upsala 1816». Röster ur det Förflutna. Afsked från Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
de gamla vännerna
i själfva verket var »gammal nog att vara hans mor»,
hvarför hon också gent öfver honom anslog en lekfull,
moderligt beskyddande ton. Han skrifver — och hur
väl igenkänner man honom icke i hvarje ord! —
. . . »Jetzt, mein höides Mütterlein! — kommt die Reihe
auch an mich, Ihre weisse, gütige Hand mit alter Demuth
und Treue zu küssen — und dabei den herzlichsten, innigsten
Glückwunsch abzustatten den je eine Menschenseele
auszu-sprechen vermag! — Erkennen Sie den würdigen Sohn wieder?
— Er wollte gern einen ganzen Bogen vollschreiben — denn
ach! — er hat Ihnen viel, re ch t viel zu sägen! — Allein
— er ist ein Bisgen kränk und sehnt sich gar schmerzlich nach
der Genesung — um endlich nach Deutschlands Ufern die
Seegel aufspannen zu diirfen. Dann wird er wohl auch —
wenn Sie und Ihr glückseeliger Ferdinand es gnädigst erlauben!
— in Ihrer eigenen ritterlichen Burg das übrige Ihnen mündlich
mittheilen und in den Schlesischen Wäldern — (es finden sich
doch wohl um Gotteswillen auch W ä 1 d e r dort ? —) die
Schwedenharfe dankbar ertönen lassen. Durch mich sendet
auch die holde und freundliche Alida Knös ihrén Gruss! —
Ihr Förmak ist noch eben so hübsch wie in vorigen Zeiten. —
Atterbom.t
- Äfven här har Malla bifogat en randanmärkning
som på samma gång är ett afsked:
— »Atterbom längtar till Tyskland! och hans
vänner längta att se honom der! — Har du fått mitt långa
bref, har du årkat genomläsa det? — Ack, Louise, du var så
god så innerlig mot mig — har jag tackat dig nog? — Kan
jag giöra det? — Välsignelse öfver Dig för den tröst Du
gjöt i ett lidande Hjerta! — O! — måtte du själf aldrig
behöfva sådan tröst — och om äfven Du skulle pröfvas — ack!
— måtte då en annan Louise belöna Din deltagande
godhet mot dina vänner. Lebewohl, beste, innig geliebte
Freundinn!
Malla.-»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
