Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
i e1pzig
XIV.
I Weimar, dit Geijer och hans reskamrater kommit
för att betyga Goethes skugga sin vördnad, hade de,
som vi sett, helt oväntadt återfunnit hela det forna,
romantiska Uppsala, företrädt af några af dess mest
karaktäristiska gestalter. I Leipzig, dit de nu begåfvo
sig för att träffa Mendelssohn, hälsades de däremot
genast vid ankomsten välkomna af det nya — Adolf
Hamiltons och Agnes Geijers, Wennerbergs och
prinsarnes, Ava Wrangels och de »små Knösarnes» glada,
svärmande, sångupppfyllda Uppsala — icke ovärdigt
representeradt af den älskvärde unge musikern, Jakob
Axel Josephson,* hvars »mörklagda fysionomi och goda
* J. A. Josephson — eller »Jason» som han med en
skämtsam omskrifning benämdes i det närmare vänkotteriet —
räknades under sin Uppsalatid till de förtroligaste, alltid välkomna
gästerna såväl i Geijerska som Silfverstolpeska och Kræmerska
husen, ehuru han i detta arbetes föregående delar föga
omnämnts, då han redan 1843, efter att föregående år hafva
aflagt fil. kand. examen och promoverats till filosofie magister,
lämnade Uppsala för att helt och hållet ägna sig åt musiken.
Efter grundliga studier såväl i Leipzig som Dresden begaf
han sig — med understöd af Jenny Lind, som för honom
hyste en varm tillgifvenhet, vackert tolkad i de systerligt
förtroliga bref som blifvit bevarade — till Italien, hvarifrån han
1849 återvände till Sverige. På återvägen uppehöll han sig
åter någon tid i Leipzig och Dresden för ytterligare studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
