Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CEWANDHAUSKONSERTEN
363
obestridt var aftonens glanspunkt: »... Beethovens
Kreutzersonat — spelad af Mendelsohn och
David!!!...» skrifver Agnes. »Något sådant har
jag aldrig gjort mig begrepp om. Det var den högsta,
den mest fullkomliga musikaliska njutning som det
är möjligt att föreställa sig — ja, oändligt mycket större
än väl någon kan föreställa sig utan att ha erfarit
den! — Naturligtvis måste jag släppa till min vanliga
dumma tribut af tårar, som alltid då något innerst
rör mig — jag skäms för det alldeles förfärligt, men
i alla fall smakar det bra skönt att få gråta så!
— och pappa var för resten fullt ut lika illa däran som
jag, så jag hade åtminstone godt sällskap... Ack, hvad
Gud ändå är god mot oss, som låter oss se och
höra så mycket herrligt tillsammans —! — Jag vet inte
hur jag skall tacka Honom tillräckligt!»...
... »Die Schlacht von Vittoria», som
uppfyllde konsertens andra afdelning, gaf förnyad
anledning att beundra orkesterns »fenomenala samspel» och
dirigentens förmåga att elektrisera och elda den väl
exercerade armé med hvilken han just på denna plats
redan vunnit så många segrar. Minst af allt kunde väl
någon af de många som denna Julidag sågo den smärta,
spänstiga, af lif och energi vibrerande gestalten på den
anförarplats där man var så van att se honom, tänka
sig att detta i själfva verket var sista gängen som han
sålunda skulle föra sina trupper i elden och tillsammans
med sin kära orkester samverka till framställandet af
ett fullkomligt konstverk. Så var emellertid förhållandet.
I det Leipzigska musiklifvets annaler skulle den
nittonde juli 1846 framdeles antecknas som en vemodigt
minnesvärd bemärkelsedag — ty med den voro de
Men-delssohnska Gewandhauskonserternas ärorika dagar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
