Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
PÅ VÄG TILL LüTZEN’
gränsade möjligheter, roat sig med att tillsammans »resa
pä kartan», så långt fantasi och längtan velat bära dem,
för att förrätta sin andakt vid många af minnet helgade
altaren — bland hvilka »der Schwedenstein» på
Lüt-zens slagfält visserligen icke var det ringaste. Geijer
hade berättat om sitt första besök på den minnesrika
platsen, den sjunde september 1825 — och Agnes hade
därefter med sådan hänförelse genomläst och åter
genomläst de sidor i »Svenska Folkets Historia» där han skildrat
några af de syner han där i andanom såg, att hon, som
hon sedan yttrade, kände sig »bokstafligen
genomdränkt» af deras på en gång tragiskt gripande och
upplyftande stämning samt så länge hon lefde skulle
vara i stånd att ordagrant upprepa vissa meningar och
passager som outplånligt inristats i hennes minne. Hon
var alltså väl förberedd att denna afton fira en af de
inbillningens och känslans dramatiska högtidsstunder som
för ungdomliga och fantasirika sinnen äro så dyrbara,
och hvilkas hela utsökta och berusande charme kanske
endast af dem kan förnimmas. Man förstår så väl att
det ej blott var af flickaktig nyck som hon vid afresan
bestämdt yrkade på att få »åka på kuskbocken», under
det att den lifligt protesterande Josephson i stället måste
intaga hennes plats vid Evas sida inne i vagnen —
för att, antydde Agnes skälmskt, ge den senare tillfälle
att »höra ännu litet mera om sitt älskade Italien!»...
— Agnes ville vara ensam och slippa konversera medan
hon åkte den »långa raka vägen» fram öfver de
»minnesrika slätter som fyra gånger vattnats af svenskt blod»
— för att citera Dagboken — »men som nu äro täckta
af de yppigaste sädesfält och fruktträdgårdar — —»
Den upphöjda plats hon tillförsäkrat sig gaf henne en
vidsträckt utsikt; kusken vid hennes sida kunde lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
