Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
d1£u sch wedensteik
Wallenstein ... »Till venster såg man i stora kolonner
Piccolominis kyrassierer, mot hvilka svenskarnas
anfall bröt sig och konungen förlorade
sitt lif...» De svarta kyrassiererna, »höljda i dunkla
rustningar från hufvud till fot» —! — Sannerligen, ödet
kunde ej valt sig mera lämpliga representanter i det
stora sorgespelet, ett af de mest gripande och
dramatiska som världen sett uppföras. — — Agnes är sin fars
dotter äfven däri att en hel värld af lefvande bilder
genast upprullas för hennes lifaktiga och skapande
fantasi äfven ur de torraste fakta, så snart hon på
allvar ger sig ro att dröja vid dem; hvad under då om i
en skildring som denna hvarje mening verkar som en
trollformel! — I andanom har hon redan genomkämpat
hela slaget då vagnen plötsligt stannar och hon helt
förvirrad vaknar ur sin dröm, ännu blek och med
kinderna våta och kalla af tårar som flutit utan att hon
märkt det... Hon torkar dem hastigt och förstulet,
svingar sig lätt som en fågel ned från sin upphöjda plats
och är i nästa ögonblick åter den vanliga muntra Agnes,
för hvilken allt »sentimentalt känslopjunk» är lika
förhatligt som de stora, äkta känslornas allvarsmusik är
henne dyrbar.
Man är framme vid »der S c h w e d e n s t e i n»
och beser med ingalunda oblandad beundran det
»götiska tempel» — Agnes liknar det till och med
vanvördigt vid en »begrafningskrokan» — hvilket sedan Geijer
sist besökte platsen uppförts öfver det ursprungliga,
enkla minnesmärket: det gråstensblock som ridknekten
Jakob Erikson, efter att hafva tillfrisknat från sina sår,
»under suck och tårar» och med tillhjälp af några bönder
från byn Meuchen, mödosamt vältrat till den plats där
det ännu ligger för att något så när angifva det ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
