Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»där f.n hjälte fallit» 3(59
där han sett sin älskade herre och konung stupa.
De »förmådde ej föra det längre» — berättar Geijer för
flickorna, pa samma gång som han visar dem den ett
stycke längre bort belägna punkt, pa andra sidan vägen,
där konungen enligt en annan sägen verkligen skulle
hafva fallit, och som ännu af folkets mun betecknas
som »der S c h we d e n r a i n». Här eller där — hvad
betyder det egentligen pä det hela? — »Där en
hjälte fallit, tala jord och stenar» — och
hvarje tum af denna mark är och blir dock för hvarje
svenskt hjärta ett heligt rum. — Om monumentet i dess
nuvarande form vill han icke yttra sig — sådant det är,
vittnar det dock om pietet för ett stort och vackert minne
och i sådana fall gäller känsla och afsikt mer än förmåga.
För egen del syntes honom visserligen redan vid hans
första besök — som han då skref till Anna-Lisa — »den
gamla stenen, redan helgad af flera
generationers minnen», i all sin enkelhet vara det bästa
monumentet, fullt värdigt den flärdfriaste och
mänskligaste bland konungsliga hjältar. Men, som sagdt —
hvad betyder minnesmärkets yttre gestalt, så länge det
i alla fall vittnar om att själfva minnet lefver —? —
— Agnes känner att han har rätt och skäms en
smula öfver att hon gycklat med »krokanen», som, ur
denna synpunkt sedd, onekligen har sina både vackra
och vördnadsvärda sidor; men i tysthet kan hon ej
underlåta att upprepa- för sig själf hvad Geijer en gång
skrifvit: »En stor gerning vore visserligen ett
bättre monument. Sverige må besinna sig
derpå!...» — — —
— »En stor ger n i n g!...» Ack, men är icke de
stora gärningarnas tid för alltid förbi för Gustaf Adolfs
land? — Hvilken stor gärning återstår väl nu tör det
"24. — I solnedgången. IIT,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
