Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helgdagskväi.i.
371
en gång skola dela med hvarandra...» Därpå skyndar
hon att meddela de öfriga sin upptäckt, för dem,
isynnerhet för Eva, knappast mindre intressant och
värdefull — och då man bläddrar vidare i den minnesrika
boken upptäcker man med återseendets glädje det ena
välbekanta namnet efter det andra. Där är Herman
Gyllenhaal, där är Döbeln, där är den och där är
den... »en oändlighet af svenska namn, både kända
och okända» med ett ord, och, som Eva sedan skrifver,
»tillhörande såväl den gen t i la som den ogentila
världen», men alla i de fosterländska unga damernas
ögon utgörande »ett glädjande bevis att svenskheten
och G u s t a f-A d o 1 f s k ä r l e k e n ännu lefver qvar i
alla svenska hjertan! —»...
Värmd af denna tanke anträder man hemfärden i
den ljumma sommarskymningen, hvilken här så mycket
fortare än därhemma i Sverige vid denna tid öfvergår
till mörker, med stora stjärnor på himmelen och »full
illumination» af ljus och kulörta papperslyktor vid alla
de otaliga små förlustelseställen invid vägen som man
passerar och som ligga allt tätare ju närmare man
kommer staden. Mångenstädes ljuder musik, och
helg-dagsklädda grupper vandra sjungande hemåt efter att
hafva tillbragt sin söndag i det fria — ingen är drucken
eller bullersam men alla glada — »det ligger en
obeskriflig stämning av vänlig gemytlighet öfver det
hela», och man kan ej undgå att önska att de kära
landsmännen därhemma »i allmänhet lika väl förstodo
konsten att roa sig i all enkelhet» som dessa
»hederliga tyskar». Framför allt, säger Geijer, skulle han
gärna vilja upplefva den dag då svenskarna i lika hög
grad som dessa deras nära stamfränder verkligen blefve
»ett sjungande folk» — då sången låge pa allas läppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
