Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ankomst till Leipzig. J. A. Josephson. Morgonmessa i Nicholaikyrkan. Söndagsstämning. Gewandhauskonserten. För sista gången. Mendelssohn på besök. Vallfärd till Lützen. Agnes ser Syner. Der Schwedenstein. »Där en Hjälte fallit». Ett kärt namn. En Helgdagskväll. Det stora problemet. Hos Josephson. »Schlangenbadsonaten». I Thomaskyrkan. Middag hos Mendelssohn. Knäckebröd och Risgrynsgröt. Skatter. En furstlig Gåfva. Ett Eldprof. Olycksbådande aningar. Den hotande Skuggan. Ett dyrbart Minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
»schl.angenbad-soxatex »
han har inte varit människa att få tag i det... Nå,
lika godt, han har det ju i hufvudet i alla fall...
Och han slår sig ned vid pianot och börjar preludiera,
medan flickorna förstulet och skälmaktigt bakom hans
rygg småle åt hvarandra. D e veta nog hvar de
dyrbara notbladen äro att finna: — längst ned i botten af
Agnes’ egen kappsäck, i deri »stora portföljen» där alla
resans värdefullaste minnen förvaras, omsorgsfullt
inlagda i silkespapper och oåtkomliga för »lilla pappas»
ohjälpligt vårdslösa fingrar —!— Hvilken möda ha de
icke gjort sig för att rätt prydligt utskrifva både
violin-och pianostämma, hur samvetsgrant ha de icke arbetat
för att dechiffrera Geijers flyktigt nedkastade,
hiero-glyfiska not-tecken — Agnes är lyckligtvis icke ovan
att tyda dem — och hur bergfast ha de icke föresatt
sig att »Schlangenbad-Sonaten», som de sinsemellan
kalla den, verkligen skall »tagas med» till Mendelssohn
i afton och, hvad mera är, öfverlämnas åt honom, som
den enda tacksamhetsgärd hvilken i någon mån kan
anses vara honom värdig, i gengäld för all den
njutning han beredt dem —! Så har ju också i själfva
verket varit Geijers afsikt; men hans omtänksamma
skyddsänglar veta alltför väl att man i dylika fall ej
vågar lita på hans egna oberäkneliga ingifvelser och
ha tagit sina mått och steg därefter, på förhand vissa
att han med glad tacksamhet • skall taga det som det
naturligaste i världen att de erinra sig hvad han
förgäter ...
Det har emellertid blifvit tid att bryta upp och man
har knappt hunnit tillbaka till hotellet förrän
Mendelssohn infinner sig där för att enligt aftal följa sina
svenska vänner till Thomaskyrkan — »samma kyrka»
anteckna de unga damerna nästan andaktsfullt — »och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
