Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Dresden. Ansträngande Njutningar. Landsmännen. Sophie Adlersparre. Friherrinnan Knorring. Baron Hugo Hamilton. Familjen v. Kræmer. Uppsalavännerna. Man börjar längta hem. Afresa till Berlin. Ur Askan i Elden. Ett drygt dagsarbete. Vid Amalias Graf. Röda Rosor och hvita Liljor. Morgonvandringar i Minnenas Värld. Oaser i Öknen. Schelling och Bettina. De långa Tankarne. Missräkningar. Den Helvigska kretsen. Savigny. Fru von Bardeleben. Bröderna Grimm. Leopold v. Ranke. Rauch och Wichmann. Dieffenbach och Doenninger. Dora von Helvig. Afskedsmiddag hos Svenska Ministern. Smickrande hyllning. Afsked från Berlin. »Nästa Vecka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFLAN" BLAND TAFLOR
39 1
i förbigående meddelade — af »inånga framstående och
intressanta personligheter, hvilkas umgänge beredde
honom det största nöje...» men namnen hafva ej blifvit
bevarade. Staden »vimlade» för öfrigt af svenskar,
större delen gamla bekanta, med hvilka man
naturligt nog slöt sig tillsamman vare sig det gällde längre
utflykter eller gemensamma förströelser på närmare håll
ytterligare ett skäl hvarför intet privat familjeumgänge
här tycktes hafva kommit i fråga. »Halfva Sveriges
befolkning tycktes vara ute och resa i sommar»
skrifver Agnes — »och de flesta ha stämt möte i Dresden —».
I alla händelser utgjorde de där församlade
landsmänmännen onekligen en rätt representativ bråkdel af
nationen. Josephson har följt Geijers från Leipzig och
kommer ytterligare att följa dem till Berlin; fröken
Sophie Adlersparre är pä galleriet sysselsatt med sin
stora kopia af Raphaels madonna — »taflan bland
taflor», som Agnes kallar den* — samt blir för de
båda svenska flickorna en ovärderlig och outtröttligt
* . . . »Det första och sista, det yppersta af allt
hvad jag skådat» — skref Geijer 1825 om Madonna di San
Sisto, sedan han sett den i Dresdnergalleriet — »Rafaels till
jorden nedsväfvande madonna med det himmelska barnet på
sin arm. Man talar om det idealiska — hvem vågar
nämna ordet här? Det är ej det idealiska i formerna
som här hänrycker . . . Denna bild är tagen midt ur
mänskligheten, ja, ur hvardagslifvet om man så vill. Den skulle
kunna vara hemma i hyddan, liksom urbilden var det, och
likväl utgår från den. omgifver den ett sådant ljus af själens
skönhet och helighet, som om hon med oändligt förbarmande
skulle kunna genomtränga allt jordens elände och rena och
skära dess qval till droppens klarhet i ett förtjust och lårfullt
öga . . . Jag är lycksalig att ha sett denna bild och vill bära
den i mitt hjerta — om en sådan boning är den värd I» —
Geijers Saml. Skr. I, s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
