Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
natt på hafvet
rande Sverige, hvars älskade närhet tnan anade och
kände bortom den mörknande horisonten. Det blef en
underlig och stämningsfull natt, denna natt pa öppna
hafvet; Eva kallar den »en af de märkvärdigaste jag
någonsin upplefvat» — och äfven Agnes skulle allt
framgent bevara dess hågkomst i sitt minne som något
sagolikt och oförlikneligt, sväfvande pä gränsen mellan dröm
och verklighet. Efter den långa, soliga dagen föreföll
hettan i hytter och salonger outhärdligt tryckande,
hvarför åtskilliga af de resande, bland dem Geijer och hans
bada flickor, föredrogo att låta flytta sina madrasser
och filtar upp på däck och sofva där, »under Guds bara
himmel», som Eva uttrycker sig — »på hvilken måne och
stjärnor herrligt lyste ... Det blåste temligen friskt»
fortsätter hon — »lätta hvita skyar jagade hvarannan
pa den dunkelblå grunden — under oss brusade djupet
och då och då stänkte oss saltvattnet, uppkastadt af
vågorna i skimrande cascader, i ansigtet, under det att
hela däcket omkring oss var fullt af slumrande
menniskor, insvepta i täcken och filtar. ..» Sjögången var
ej tillräckligt stark för att vålla något obehag — den
endast ökade stämningen. Agnes tyckte sig alltjämt
»ligga som i en stor vagga, lullad till ro af vågornas
brus och hvarken fullt sofvande eller fullt vaken ... en
alldeles obeskriflig men oändligt ljuflig förnimmelse!...»
Att Geijer själf, trots all trötthet efter de föregående
dagarnas ansträngningar, ej sof mycket en sådan natt,
finner man helt naturligt, ehuru hans närmaste gärna
skulle sett att han unnat sig den hvila han så väl
behöfde. Men — berättar Agnes — i stället »gick och
satt han för det mesta uppe så godt som hela
natten, rökande och försjunken i sina funderingar...»
Hustru och dotter skakade bekymrade och beklagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
