Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Köpenhamn. Intressanta Bekantskaper. Fest för Geijer på Skydebanen. Ett ögonvittnes skildring. Knut Geijer. Heiberg. Utfärd till Lyngby. Örsted. Afresa. En natt på Hafvet. Ankomst till Göteborg. En Glad öfverraskning. Kanalfärd. På Väg till Kinnekulle. Ankomst till Blomberg. Hönsäter. Lyckliga dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tulljakten kommer
417
ögonblick, att man ej mot all världens härlighet skulle
vilja bvta det älskade land med hvilket alla ens
innersta rottrådar hänga samman och hvars klippiga kust
nu sträcker tusende uddar och skär som välkomnande
armar långt ut i hafvet, sina hemvändande barn till
mötes —! —
Tiden har gått fort, men ännu är det långt till
Göteborg då ångbåten plötsligt saktar farten —
ang-hvisslan ger nagra langdragna signaler, det ropas och
kommenderas, maskinerna upphöra att arbeta och man
ligger stilla, drifvande på vattnet — hvad nu —?
Det är tulltjänstemännen, som skola komma ombord
för att visitera — där glider den hvita tulljakten just
kring udden och med intresse följer man från däcket
dess manövrer medan den i morgonbrisen sakta kryssar
sig upp genom sundet och kommer allt närmare...
Men hvem sitter väl i fören, ensam civilklädd bland
uniformerade tullnärer? — hvem viftar vildt med en
bredskvggig halmhatt, hvem ler med glittrande hvita
tänder i ett solbrynt ungt ansikte, så att glädjen lyser
på långt håll —? — Agnes tar sig plötsligt åt hjärtat
och kramar svägerskans arm så det gör ondt... »Eva,
se — se! — — kan det vara — jo, jo — det är
han — Adolf, Adolf —!! —»...
Det är verkligen han, stolt och öfverlvcklig öfver
att hafva lyckats i den plan med hvilken han länge
i tysthet umgåtts och som han varit uppe långt före
solen för att utföra. Några ögonblick senare flyger
hon i hans famn, »nästan sanslös af glädje» och
likgiltig för alla de åskådare hvilka på afstånd bevittna
mötet med den leende och intresserade välvilja som
ungdom och kärlek lyckligtvis sällan undgå att
framkalla, all nykter hvardagsprosa till trots. Ännu ömmare
•27. — I solnedgången. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
