Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Geijers bryta upp från Kinnekulle. Kort uppehåll i Stockholm. De sista dagarna i Uppsala. Geijer och Hans Järta. Afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
vid ängbAtshamnen
och dylika föremal, allt efter som de passera revy för
ögonen eller blott anas på afstånd, som t. ex. det forna
hemmet i Svartbäcken, gården där Agnes och hennes
bröder lekt på torftaket eller genom gallerporten med
häpnad tittat på det fönster, där den store
blomsterkonungens dotter, den gamla bleka fröken, satt så orörlig
och blickade i sin reflexionsspegel.
Men där syns redan ångbåtshamnen. Det är tid
att skjuta undan tankarna på det förflutna och bereda
sig på det närmast förestående, den svåra afskedsstunden,
som man redan gick igenom en gång i våras och som
nu återkommer på fullt allvar. Och där svänger
Värmlands nation med sin fana upp för att följa de resande
ner till Islandet; den öfriga delen af studentkåren står
redan där nere för att deltaga i afskedshyllningen för
den afgående läraren. En ångbåtssignal skär genom
luften; man påskyndar farten och är snart framme.
Ångaren Uppsala ligger klar att mottaga passagerarna.
Familjen omringas, handtryckningar växlas, man tränger
sig fram från alla hall, många vänliga ord utbytas, men
mycket man ville säga är som bortblåst, och annat hinnes
ej med. Landgången skall tas in. Ombord! Och på de
uppskakande afskeden följer den pinsamma stund, då
alla blott vänta, att affärden skall ske. De resandes
blickar vandra från det ena ansiktet till det andra af
den mängd som vändes mot dem. Där står Malla, den
första och sista, hon som mest och längst skall känna
saknaden efter de förlorade vännerna.
Nu lägger båten ut, fanorna sänkas, studentsången
ljuder än en gång. Längst fram på akterdäck står Geijer
blek och upprörd, med hatten i hand. Ångaren skjuter
god fart, snart kan man ej längre skönja de kvarståendes
anletsdrag, blott de viftande näsdukarna. Men hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
