- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
31

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Det ryska besöket i Stockholm 1838. G. H. Mellins novell Sveriges sista strid. Geijerska våningen i Operahuset. Carl XIII:s torg. Inomhus och hos kamrerns. Friplats på Operan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anna lisa ordnar hemmet

31

behag verka lifvande på en nyinflyttad Stockholmsbo,
som hade godt tillfälle att inom de angifna gränserna
göra sina iakttagelser, fredad både för hästar och åkdon.
Geijer fann sig också synnerligen väl af dessa
lättillgängliga utflykter och njöt som ett barn af sin sorgfria tillvaro
i fria luften.

Under tiden var hans hustru oförhindrad att
småningom stöka allt i ordning inomhus, studera priset på
lifsförnödenheter och göra hushållskalkyler. I bref till
Malla uttalade hon sin belåtenhet öfver hur lätt man
i Stockholm kunde få allt man behöfde, prisade det
delikata kött som torgfördes och förklarade sig
öfvertygad om att hushållningen ej behöfde bli dyrare än
i Uppsala. Där hade Geijers ju sett folk snart sagdt
dagligen; här borde de kunna göra anspråk på att mer
få rå om sig själfva. Makarna voro, både af lust och
omtanke för hälsan, eniga om att fly sällskapslifvet och
ej breda ut sig eller eftersträfva att få vara med om
stora världens s. k. nöjen, utan sluta sig inom kretsen
af anhöriga och de närmaste vännerna. »Finge jag nu,»
säger hon, »plantera Uppsalavänner här och där i mitt
grannskap, men — — —.» Meningen slutar som i en
suck. »Jag är så rädd,» skrifver hon en annan gång till
Malla, »att Ni ska tro, att vår vunna ro och trefnad
här skall göra oss otillgängliga för alla intryck från
vår fordna omgifning. Långt därifrån! Det vore, som
man säger, både synd och skam, och därtill otacksamt
i högsta grad. Nej, minsann — vi äro Gudskelof ej af
den sortens folk. Helst dröja dock mina tankar hos
dig, du min goda gamla trofasta vän, som jag aldrig
skall upphöra att sakna; ehuru vi de senare åren ej
så ofta fingo råkas, var det dock tryggt och godt att
känna dig så nära.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free