Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Agnes kommer hem. Hennes intryck af hufvudstaden. De små Knösarna på besök. Slutet på deras saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tekla pä äldre dar
43
möttes både i personliga minnen och litterära intressen.
Men ju mer den unga måste tas i anspråk som hjälpreda
i hushållet och vårdarinna af den åldrande väninnan,
dess mer visade sig denna missnöjd med henne, och
samlifvet blef i längden omöjligt. Öfverstinnan behöfde
vid tilltagande ålder en friskare och starkare och framför
allt en mer praktisk person till hjälp och stöd. De
skildes alltså åt. Efter en svår tid af hemlöshet fann Tekla
omsider en tillflyktsort hos välvilliga släktingar i Uppsala
och återvann småningom själsspänstighet och
arbetsförmåga. Sedan Adolf Hamilton blifvit landshöfding i
Uppsala, var residenset ett ställe, där hon gärna vistades
och alltid mottogs som en kär gäst af alla
familjemedlemmarna. Hon var då redan, fast blott omkring 50
år gammal, en liten krokig och sned gumma med
darrande hufvud och ett något pjollrigt sätt, men
oföränderligt blygsam, renhjärtad, samvetsöm, mild och from,
alltid lika benägen att med de äldre upplifva de gamla
kära minnena som att vara de ungas förtrogna i deras små
bekymmer och hjärteangelägenheter; lika färdig att
deltaga i upprop för välgörande ändamål som att ställa
till små öfverraskningar och utklädningar; intresserad ej
mindre för att skrifva bouts rimés och ordna ett
små-trefligt kafferep än för att inhämta litet filosofi af Pontus
Wikner och vid tillfälle anbringa den i något citat, som
kom läraren att med sin blida, melodiska stämma yttra:
»Du säger det så tokigt, du lilla Tekla!»
Med stor pietet vidmakthöll Tekla Knös de band
som fäste henne vid värdfolket pa Uppsala slott. Redan
före deras förlofning hade hon författat »innerligt söta»
och väl skrifna verser öfver Hamiltonska vapnet, och
nu, nära 20 år efter Geijers död, upplifvade hon hans
minne i sin lilla bok Fotografier af det fordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
