Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Geijer arbetar i Riksarkivet. De förlofvades framtidsplaner. Läsaftnar. Agnes och litteraturen. Musik. Maskerad på Operan. Umgängeslif. En misslyckad bjudning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de förlofvade
47
noga om att dessa skulle fa ha ett ord med i laget och
ej pà något sätt finna anledning till missnöje med hennes
föräldrar eller tycka, att dessa blott gjorde afseende på
hvad de funno lämpligast och öfverensstämmande med
sin egen fördel och de ungas intressen. Frän Hönsäter
inlopp det hugnande svaret, att man helt och hållet
lämnade ät Geijers att ställa med tiden för bröllopet, såsom
det föll för dem lägligast.
Först efter Värmlandsresan ville Anna-Lisa och
hennes man besöka de nygifta i deras hem. Agnes var
belåten med detta uppskof. Hon behöfde vänja sig vid
sin nya omgifning och bli varm i kläderna som fru och
husmor för att kunna utan oro och förlägenhet vara
värdinna för sina föräldrar. Sedan skulle det bli så
kärt att få ha dem till gäster.
Agnes led för öfrigt vid denna tid af åtskilliga
farhågor och skrupler med afseende på framtiden. En
natt hade hon drömt, att Adolf ej mer höll af henne.
Ibland tyckte hon sig också vara honom ovärdig och
fruktade att ha blifvit bortskämd af för mycken godhet.
Icke att hon ansåg Adolf hård, men hon fann sig själf
oförståndig, dåraktig och flärdfull. Hon hyste ej heller
misstro till honom, men kunde ändå skrämmas vid tanken
på att något skulle aflägsna hans hjärta från henne.
Folk ansåge henne lugn, men hon kämpade tappert och
ofta rätt hårdt för att bibehålla skenet däraf. Midt i sin
oro kunde hon också plötsligen fattas af en lugn
förtröstan och ljusa förhoppningar. Hon gjorde vackra
föresatser och bedyrade i ömma utgjutelser sin
oföränderliga kärlek, höfter att ha gifvit fästmannen alla
dessa förtroenden slutar hon: »Banna mig alltemellanåt,
men håll af mig också! Alltid din.» — Adolf svarar
tryggt och lugnande. Han vore ej obekant med svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
