- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
73

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Julen. Adolf Hamilton i sin fästmös familj. Två bref från fru Anna Lisa till Malla Silfverstolpe. Atterbom och Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JULGÄSTER

73

familjekretsen denna jul, hennes sista i föräldrahemmet.
Någon aning om att den också var den sista hennes
älskade far firade här på jorden synes ej ha stört
festglädjen. Man hade rätt mycket julgäster. De
förnämsta och käraste voro kamrerns, »våra bästa vänner»,
som Agnes säger. »De äro ej vana,» tillfogar hon, »att
ha någon rolig jul, och därför var det så mycket kärare
att kunna göra dem denna glädje.» Deras måg,
änklingen Bror Geijer, var själfskrifven att följa dem.
Vidare var det morbror Knut och Fredrik Dahlgren,
hvilken som Ulla Helands fästman nu räknades till
släkten. Två oskylda gäster hade kommit från Uppsala:
lilla Schröder, som af gammalt var van att äta sin julgröt
hos Geijers, och Richard Ehrenborg, son till den dam,
som det enligt Schröders profetia aldrig kunde gå väl
med, emedan hon gjorde »så mycket små gula böner».
Den unge mannen hade på julaftons förmiddag kommit
och bedt att få vara med. Han var i starkt behof af
att lifvas upp. Med mycken vedermöda hade han blifvit
magister och sedan, trots sin motvilja och bristande
begåfning för studier, börjat läsa på Hofrätten för att
göra sin mor till viljes, som med all gevalt ville ha
ett ljus i sin »Ricke». Men uppgiftens tyngd hade alldeles
nedtryckt honom; han hade flytt allt umgänge och varit
på god väg att försjunka i dådlöst tungsinne. Agnes,
som under höstens lopp fatt höra detta, fann det ynkligt
och var mycket förargad på fru Ehrenborg för hennes
dårskap att vilja tvinga sonen in på en bana för hvilken
han ej passade. Nu hade denne ändtligen bemannat
sig, på eget bevåg sagt studierna farväl och lämnat
Uppsala för alltid. Men hvad skulle mamma säga?
Kanske hade han ej mod att söka upp henne genast
efter att ha beredt henne en sådan missräkning. Geijers

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free