Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Julen. Adolf Hamilton i sin fästmös familj. Två bref från fru Anna Lisa till Malla Silfverstolpe. Atterbom och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARP KRITIK AF PROGRAMMET
89
Hans fysiska krafter voro bräckta; de hade till och med
länge, fastän hemligen, varit det, och till äfventyrs kan
mången af hans sednare lefnads företeelser endast
patologiskt förklaras.»
Hvad Atterbom här yttrat kan med rätta klandras
i flera stycken, men — det är dock icke allt igenom
oriktigt och befängdt. Var det icke en stor förlust för
den svenska häfdateckningen, att Geijer i stället för att
koncentrera sina krafter på sina historiska hufvudverk,
splittrade dem på småskrifter? Och berodde icke denna
splittring i väsentlig mån pä hans deltagande i det
offentliga lifvet? Huruvida denna förlust uppvägdes eller
kanske mer än uppvägdes genom den friska fart
utvecklingen tack vare honom tog — det är en fråga som jag
ej vill åta mig att besvara.
Rektorsprogrammet blef i Dagligt Allehanda utsatt
för en mycket skarp, genom flera nummer fortgående
kritik. Den börjar med dramatisk liflighet sålunda: »Men
finns då ingen barmhärtig människa, som vill och kan
säga Professorn Pehr Daniel Amadeus Atterbom, huru
en offentlig funktionär bär sig åt, då han ex officio
skall yttra sig?» Recensenten gör sedan följande
påståenden :
Programmet är oskickligt bade i loford och tadel;
Atterbom har ännu aldrig haft i sitt hufvud en redig
och klar tanke om samhällsfrågor och historiens
ovanskliga lärdomar, men tror sig ändå närmast i stånd att
öfverskåda resurserna hos en sådan ande som Geijer
och hur dessa resurser blifvit använda; han är en
»kolibrisjäl», men sätter sig ändå helt obesväradt till
doms öfver ett snille; det ligger något kolossalt löjligt
och oblygt uti »den förstenade kotteriandans anspråk
på att nämna sig själf på samma dag med en lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
