- Project Runeberg -  I solnedgången : minnen och bilder från Erik Gustaf Geijers senaste lefnadsår / Fjärde samlingen : 1846-1847 /
101

(1911-1914) [MARC] Author: Anna Hamilton-Geete With: Erik Gustaf Lilljebjörn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tre bref från Agnes till hennes fästman. Karnevalstiden. Maskeradbal hos excellensen Ihre. Tegnérs minne på Kungliga teatern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101 BREF FRÄN AGNES TILL FÄSTMANNEN

lade ner den atskilliga gånger, alltid åtföljdt af utrop och
förundran. Sedan maskeraden ha vi varit hemma utom
på Don Juan, som var rätt roligt, ehuru direktionslogen
är en bedröflig musikplats. Samma dag hade vi varit
på middag hos Ehrenheims tillsammans med fru
Rabenius, som är i staden. Lugnt och tyst ha vi nu,
när vi fä vara hemma, emedan alla visiterande herrar
äro så upptagna af dans och supéer, att de ej ha
tid att gå på visit till ett så stilla hus som hos oss,
där man ej kan hoppas någon bjudning till lön för sin
möda. Vet du, jag tycker ibland det är riktigt
bedröfligt att se, huru folket här, om de också taga sina
sista fyrkar, ändå skola göra en supé eller bal — så
svälta de och ha otrefligt i hvardagslag, och till tack för
sin möda säges det om dem: »Jag kan ej begripa, huru
de där kunna ha rad att göra bjudningar. Det måste
då också vara därefter?!»

Ack nej, Adolf! Nog är jag fåfäng och underlig
ibland, men de tro det ej, de som säga, att jag är skapad
för att lefva med i världen — att jag skulle tråna bort
af ängslan och oro, om jag vore dömd att jämt röra
mig i denna lysande värld. Jag känner ett riktigt
medlidande för sådana människor som t. ex. Marie Hamilton,
som ej har annat att lefva för år efter år.

Nu tror jag, att Fredrika är rest; jag har åtminstone
ej sett henne sedan på maskeraden. Hon har varit
med ofantligt mycket, och hennes sång har jag hört
omtalas från flera håll som någonting högst charmant;
jag har just skämts litet, när folk har kommit till mig
och trott sig göra mig en sådan glädje med att tala
om huru vacker röst min blifvande släktinge har, och jag
måste svara, att jag ej hört henne. Mycket upplifvad
tycktes hon vara pa maskeraden sist, dansade mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:20:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/isolnedg/4/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free